Historik och kuriosa
Både Borås och Ulricehamn hade redan järnvägsförbindelser, när man 1914 fick koncesson för att bygga en järnväg mellan städerna. I december 1917 kunde man öppna den nya järnvägen för trafik. De första 7 km hade den samma sträckning som Borås-Alvesta Järnväg. I Gånghester svänge den av mot nordost till Ulricehamn. I Ulricehamn korsas den likaledes normalspåriga Västra Centralbanan, som går i nord-sydlig riktning.
1923 fick man koncession för att förlänga järnvägen till Jönköping. Den 1 juni 1928 togs det första spadtaget i Pinebo, 7 km öster om Ulricehamn. I folkmun kom banan sedan att kallas Pinebobanan. Arbetet höll på i tolv år som ett AK-arbete, den tidens nödhjälpsarbeten för arbetslösa, under ledning av Arbetslöshetskommissionen.
I början av 1940 var bygget klart och järnvägen kunde öppnas. Detta var den sista järnvägen i Sverige som byggdes med handkraft av riktiga rallare och kallades ”Den sista järnvägslänken”. Det kom inte att byggas några nya järnvägar i Sverige på 50 år. Denna järnvägssträcka, Ulricehamn-Jönköping, som tog så lång tid att bygga fick existera i bara 20 år. Man fick aldrig någon ekonomi i järnvägen. Trafiken lades ner 1960 och rälsen revs 1965-1966. Sträckan Borås-Ulricehamn trafikerades fram till 1985. I samband med nedläggningen köpte kommunerna banvallen för att anlägga en cykelled.
Upplevelser från vår cykling
Sträckan Borås-Ulricehamn cyklade vi den 25 juni 2008. Sträckan Ulricehamn-Jönköping körde vi med bil 27 juni 2008 och cyklade den 23 april 2011. Mellan Gånghester och Ulricehamn är hela banvallen asfalterad och iordninggjord till cykelled. 38 km lättcyklad banvall och de flesta av stationshusen finns kvar.
Att hitta banvallen ut ur Ulricehamn mot Jönköping är inte helt lätt. Här följer ett försök till vägbeskrivning: Cykla Strandvägen fram till slutet av Solhemsgatan. Korsa Marbäcksvägen och cykla cykelvägen uppför backen, här gick järnvägen. Följ den längs Fridhemsgatan fram till Tre Rosors Väg och korsa den. Cykla sedan skogsvägen uppför berget fram till bergstäkten. Det första stycket upp genom Ulricehamn har en extrem lutning, för att vara en järnväg.
Där uppe vid bergstäkten fortsätter banvallen på Åsundenleden, och fortsätter österut mot Pinebo. Det går här att cykla på banvallen ända fram till Ubbared. Därifrån får man ta en omväg och cykla på byvägen förbi Strängsered och Torhult. Strax efter Torhult går det att cykla på banvallen igen förbi Bottnaryd, här kommer man på Södra Vätterleden, som också går på banvallen. Efter Västra Jära passerar banvallen under riksväg 40. Här gick riksvägen förr en bro, men när man byggde om vägen anlade man en tunnel av korrigerad plåt under vägen för att banvallen skulle få vara intakt. Det går att cykla på banvallen fram till Sandarydsby, sedan får man ta andra vägar in till Jönköping.
Sträckan mellan Ulricehamn och Jönköping är mycket mer kuperad än sträckan mellan Borås och Ulricehamn. På väg mot Jönköping finns det på en del ställen mycket höga vallar. Det är svårt att tänka sig att dessa vallar är ihopskyfflade helt för hand, med spadar och skottkärror.
Snabbfakta
- 1435 mm
- 105 km lång
- 25 maj 1912 koncession för sträckan Gånghetser-Ulricehamn
- 16 december 1917 öppnas sträckan Borås-Ulricehamn, 45 km
- 15 december 1922 koncession för sträckan Ulricehamn-Jönköping
- 1 juni 1928 tas första spadtaget på sträckan Ulricehamn-Jönköping
- 1 mars 1940 öppnas sträckan Ulricehamn-Jönköping, 60 km
- 1 mars 1940 förstatligas hela järnvägen
- 1 september 1960 upphör all trafik på sträckan Ulricehamn-Jönköping
- 1965-1966 rivs sträckan Ulricehamn-Jönköping
- 2 juni 1985 upphör all trafik sträckan Borås-Ulricehamn
- 1 mars 1986 upphör godstrafiken
- 1988-1989 rivs rälsen upp och Gånghetser-Ulricehamn asfalteras
Länk till Stig Lundins hemsida samt Wikipedia:
http://www.stiglundin.se/jarnvag/18116981/hnj/linje/ulricehamn.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bor%C3%A5s%E2%80%93Ulricehamns_J%C3%A4rnv%C3%A4g