Home › Normalspår › Dal-Västra Värmlands Järnväg

Dal-Västra Värmlands Järnväg

Historik och kuriosa
Dal-Västra Värmlands Järnväg (DVVJ)var normalspårig och sträckte sig från Mellerud, längs Dalslands kanal till Arvika, 163 km. Anledningen till att man byggde järnvägen var att man ville ha en mer rationell transportförbindelse mellan alla industrier som låg längs Dalslands kanal. Järnvägen byggdes normalspårig för att man skulle kunna ha ett samarbete med Bergslagens Järnvägar (BJ), som passerar genom Dalsland längs Vänern, förbi Mellerud. Koncession söktes 1906, för sträckan Mellerud-Billingsfors, men de konkurrerande banorna, Dalslands Järnväg och Lelångenbanan, lämnade in proteser, eftersom de ansåg att en ny järnväg kunde inverka menligt för deras ekonomi. Protesten bidrog till att koncessionen underkändes.

Då gjorde man om förslaget och sökte 1912 koncession för en järnväg från Mellerud ända upp till Arvika via Bengtsfors och Årjäng, samt en bibana från Beted till Skillingsfors. Den här gången beviljades koncessionen. Man började staka för järnvägen på vintern 1914-1915, och påbörjade bygget vid årsskiftet 1915-1916. Enligt koncessionen skulle banan vara färdigbyggd senast 1 oktober 1922, men man kunde inte öppna första sträckan förrän 1923, första världskriget kom emellan och försenade och fördyrade bygget. Sista bandelen öppnades inte förrän i december 1927. Länk till karta.

1936 gick DVVJ i konkurs och köptes upp av BJ. Efter förstatligandet 1948 rustades järnvägen upp, bl.a. byttes rälsen ut och man kunde således höja hastigheten på banan. Trots upprustningen lades bibanan till Skillingsfors ned 1960. Under 1970-talet började nedläggningen av godstrafik på resten av järnvägen. 1985 gick sista tåget mellan Bengtsfors och Arvika. Mellan Årjäng och Arvika revs rälsen 1989-1993, men söderut från Årjäng fick rälsen ligga kvar. 1987 startades turisttrafik mellan Mellerud och Bengtsfors, som man kombinerar med turer på Dalslands kanal.

Våra intryck av DVVJ från, tåg, dressin och cykel
Mellan Mellerud och Bengtsfors passerar Dalslands kanal 20 slussar samt den berömda akvedukten i Håverud, som kan ses från järnvägen. Sträckan Mellerud-Bengtsfors trafikeras med museitåg sommartid och från Bengtsfors kan man cykla dressin 5 mil norrut till Årjäng. DVVJ kallas numera De Vackra Vyernas Järnväg och lever verkligen upp till devisen.

Den 25 juni 2012 åkte vi kanalbåten från Bengtsfors till Håverud, inklusive akvedukten, och åkte tåget i motsatt riktning. Kanalturen tog sju timmar, tågresan tillbaka gick på 30 minuter. Med det perspektivet förstår man, att det var mer rationellt med järnvägstransport, än med kanalbåt. Eftersom vi inte hade möjlighet att åka tåg mellan Mellerud och Håverud, körde den sträckan med bil och fotograferade längs vägen.

Den 26 juni 2012 åkte vi dressin från Bengtsfors till Årjäng. Det var en mycket fin färd, även om det var mödosamt att cykla dressin 5 mil. På ett par ställen fick vi dra dressinen över väg 172, det var tungt och faktiskt lite farligt, eftersom bilarna körde väldigt fort och det var dålig sikt vid ena övergången. Dressinfärden gick förbi flera sjöar och över en sluss vid Gustavsfors.

Den 18 juni 2013 cyklade vi den kvarvarande sträckan Årjäng-Jössefors, drygt 6 mil. Vi hittade banvallen vid Årjängs norra industriområde. Mellan industriområdet och E18 går banvallen rakt norrut och används som träningsbana för travhästar. Detta innebär att de första fyra km, med lösgrus, är något svårcyklade. Efter Silbodals banvaktstuga blir banvallen en smal skogsväg, med gräs i mitten. Banvallen går sedan att cykla på ända fram till Vännacka station. Denna stationsbyggnad är något ombyggd, och mycket konstnärligt utsmyckad, i någon slags folklorestil. Kanske lite för mycket av det goda.

Strax norr om stationen ligger Vännackas banvaktstuga. Härifrån fick vi cykla på länsväg 177 ca 8 km, eftersom vi bedömde att banvallen var för dålig. Landsvägen passerar precis förbi Månseruds hållplats och banvaktstuga. Vid Mosstakan svängde vi av till vänster ner till banvaktstugan och fortsatte på banvallen fram till Beted. Namnet Beted hittar vi inte på kartan, däremot hittar vi Järnskog på denna plats. Från Beted går ett 19 km långt stickspår upp till Skillingsfors. Av tidsbrist hann vi inte cykla den, vi körde en bit med bil senare på eftermiddagen. Banvallen går öster om sjöarna Vadjungen och Björkelången och hade varit väl värt att cykla. I Beted finns banvaktstugan kvar, men stationshuset är rivet. En stor öppen plan, där stationshuset en gång låg, visar att det en gång varit en stor bangård här.

Vi fortsatte att cykla på banvallen förbi Koppom och upp längs med Hagberget, där järnvägen gick på terrasseringar och i djupa skärningar. Trots att det var en varm dag, så var det kyligt på norrsidan av berget. Vi fortsatte på banvallen förbi Växvik och fram till Krokebol. Här kunde vi inte cykla på banvallen, utan fick cykla på byvägen. I Krokebol ska det finnas en hållplatskur, som den i Månserud, men vi kunde inte hitta den. Vi fortsatte på banvallen förbi Rådane banvaktstuga. Efter Rådane fick vi ta en omväg ner till Sulvik, eftersom man skurit av banvallen, när man byggt om vägen till Åmotfors. Vi cyklade upp till Byn och fram till Sulvikstunneln, 95 m lång. Tunneln är inte längre än att man ser igenom den, men det sitter en skylt som varnar för rasrisk, så vi bestämde oss för att vända.

Vi cyklade på länsväg 172 till Jössefors. Här finns inga järnvägsbyggnader kvar, enligt uppgift ska Gilseruds grenstation finnas kvar, men den hittade vi inte. Dal-Västra Värmlands Järnväg slutar här, sista biten in till Arvika gick tågen på Nordvästra Stambanan. Vi valde att inte cykla den sista biten in till Arvika, utan tog bussen tillbaka till Årjäng, där bilen väntade på oss.

Snabbfakta

  • 1435 mm
  • 163 km lång
  • 22 september 1914 koncession beviljad för hela sträckningen
  • 13 december 1923 öppnas sträckan Mellerud-Åsensbruk, 13 km
  • 9 december 1925 öppnas sträckan Åsensbruk-Billingsfors, 25 km
  • 28 september 1926 öppnas sträckan Arvika-Gilserud -Beted, 29 km
  • 1 januari 1927 öppnas hela sträckan Mellerud-Bengtsfors, 44 km
  • 17 december 1927 öppnas sträckan Bengtsfors Ö-Blomskog, 38 km
  • 17 december 1927 öppnas även bibanan Beted-Skillingsfors, 19 km
  • 1 mars 1928 invigs hela järnvägen officiellt
  • 8 juni 1936 går bolaget i konkurs
  • 1 september 1937 köps DVVJ upp av BJ
  • 1 juli 1947 förstatligas DVVJ/BJ och tas över av SJ
  • 28 maj 1961 upphör all trafik på Beted-Skillingsfors, rälsen rivs
  • 1975-1989 upphör godstrafiken på de flesta kvarvarande sträckor
  • 10 juni 1985 upphör persontrafiken på sträckan Bengtsfors-Arvika
  • 1 september 1986 upphör persontrafiken på Mellerud-Bengtsfors
  • Sträckan Mellerud-Billingsfors trafikeras med godstrafik
  • 1987 startas turisttrafik på sträckan Mellerud-Bengtsfors
  • Sträckan Bengtsfors-Årjäng används för dressinåkning
  • 1989 rivs spåren Årjäng-Jössefors Ö
  • 1993 rivs spåren Jössefors Ö-Gilserud

Läs mer på Rolf Stens hemsida hemsida
http://www.historiskt.nu/normalsp/dvvj/index.html