Home › Normalspår › Landskrona-Kävlinge-Sjöbo Järnväg

Landskrona–Kävlinge–Sjöbo Järnväg,
Kävlinge-Sjöbo

Historik och kuriosa
Som flera andra järnvägar i Skåne kom Landskrona–Kävlinge–Sjöbo Järnväg (LKSJ) till för att underlätta transporter av sockerbetor och andra jordbruksprodukter. Koncession söktes och beviljades för Kävlinge-Sjöbo Järnväg den 1 juli 1898. På grund av finansiella problem kom inte bygget igång. Koncessionen överläts till Landskrona-Kävlinge Järnväg (LaKJ), som kom igång med järnvägsbygget den 1 maj 1903. LaKJ ingick aldrig i LKSJ, men de samförvaltades redan från början. Trots namnet gick tågen alltså inte till Landskrona, utan hade stutstation i Kävlinge.

Invigning av järnvägen skedde den 17 januari 1906 under kunglig pompa och ståt med den då 23-årige arvfursten Gustaf Adolf, senare kung Gustaf VI Adolf. Allt arbete var inte färdigt vi invigningen. Bland annat hade man inte hunnit bygga färdigt det nya pampiga stationshuset i Harlösa. Det stod inte färdigt förrän i december 1906.

Järnvägen hade redan från början svårt att få ekonomin att gå ihop. För flera andra järnvägar blev första världskriget ett litet uppsving, men inte för LKSJ. Man kunde inte betala sina lån och efter kriget förvärrades situationen ytterligare. Den 12 december 1923 begärde sig LKSJ i konkurs. Efter flera turer där SJ tog över trafiken provisoriskt förstatligades järnvägen slutligen den 1 januari 1926. Den 1 maj 1927 slog SJ ihop järnvägen med Kävlinge-Barsebäcks Järnväg under namnet Sjöbobanan.

Persontrafiken fortsatte till den 10 juni 1954, då den lades ner på hela Sjöbobanan. Transporten av sockerbetor fortsatte över betkampanjen 1956, men sedan var det slut även med godstrafiken mellan Örtofta och Sjöbo. När man 1958 ville bredda Kvarnvägen i Kävlinge, plockades järnvägsviadukten bort och sträckan Kävlinge-Glacéläderfabriken lades ner. Transporterna från fabriken gick under de kommande 14 åren över Örtofta, tills även denna trafik lades ner 1972. Sträckan mellan Lilla Harrie och Örtofta fick vara kvar till 1982. Upprivningen av spåren skedde ganska snart efter trafiknedläggningen, dock är det okänt vilket år spåren revs mellan Örtofta och Sjöbo, men det mesta var borta 1966.

I Harlösa låg spåren kvar på banområdet fram till 1984. Här bedrev SJ utbildning för sin personal fram till 1983. I Harlösa möttes tre av Skånes mest olönsamma järnvägar vid ett av Sveriges pampigaste stationshus. Det är en paradox som tål att funderas på.

Intryck från vår cykling
Vi cyklade mellan  Kävlinge och Harlösa den 15 maj 2015. Mellan Kävlinge och Örtofta ligger banvallen kvar som en grusad cykelväg. På den sträckan hittade vi Rinnebäck och Krutmöllan stationer samt Lilla Harrie banvaktstuga. Mellan Örtofta och Harlösa finns banvallen inte kvar, så vi fick cykla på länsväg 104 istället. Många av stationerna och banvaktstugorna finns kvar, men de ligger lite vid sidan av väg 104. Gårdstånga station finns kvar och ligger i byn, på södra sidan av vägen. Flyinge station ligger i västra änden av byn, på norra sidan av vägen och inrymmer Flyinge scoutkår. Ängstugan banvaktstuga ligger norr om vägen, strax innan Holmby, medan Holmby station ligger strax efter byn, också på norra sidan. Hammarlunda station ligger mitt i byn och höll på att renoveras, när vi var där. Hunneberga banvaktstuga resp station i västra änden av byn, på södra sidan av vägen. Därefter kommer man fram till Harlösas ståtliga stationshus. Väg 104 är ganska smal och bilarna kör lite för fort. Det var inte helt behagligt att cykla den här vägen.

Den 16 maj 2015 cyklade vi vidare mot Sjöbo. Här fick vi också cykla på väg 104, eftersom banvallen är borta. Vi hittade Vomb banvaktstuga vid västra änden av Vombsjön, söder om vägen. Ytterligare ett par kilometer bort ligger Täpperöd station på samma sida. När vi passerat Övedskloster svängde vi ner till höger mot Björka. Femhundra meter in på den vägen ligger Öved station på höger sida av vägen. Vi fortsatte sedan tvärsöver vägen på en traktorväg, som nog är anlagd på banvallen, ett par hundra meter in på vägen ligger Öved banvaktstuga. Efter det cyklade vi upp på väg 104 igen och fortsatte in till Sjöbo.  Där är stationshuset rivet och man har byggt ett ändamålsenligt resecentrum istället.

Snabbfakta

  • 1435 mm bred
  • 45 km lång, Kävlinge-Sjöbo
  • 1 juli 1898 beviljas koncessionen
  • 18 februari 1906 öppnas Kävlinge-Sjöbo för allmän trafik
  • 1 januari 1924 tar SJ över trafiken provisoriskt
  • 1 januari 1925 blir statligt bolag under namnet Kävlinge-Sjöbo Järnväg
  • 1 januari 1926 förstatligas järnvägen
  • 1 maj 1927 slås av SJ ihop med Kävlinge-Barsebäcks Järnväg under namnet Sjöbobanan
  • 10 juni 1954 upphör persontrafiken på hela Sjöbobanan
  • 1 januari 1957 upphör godstrafiken på sträckan Örtofta-Sjöbo, 36 km
  • 1 juni 1958 upphör godstrafiken på sträckan Kävlinge-Glacéläderfabriken, 2 km
  • 1958 rivs sträckan Kävlinge-Glacéläderfabriken, pga. ett vägbygge
  • Före 1966 rivs spåren på sträckan Örtofta-Sjöbo
  • 1 januari 1972 upphör godstrafiken på sträckan Glacéläderfabriken-Lilla Harrie
  • 1972 rivs sträckan Glacéläderfabriken-Lilla Harrie
  • 23 maj 1982 upphör godstrafiken på sträckan Lilla Harrie-Örtofta, 2 km
  • 1984 rivs sträckan Lilla Harrie-Örtofta

Länkar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Landskrona%E2%80%93K%C3%A4vlinge%E2%80%93Sj%C3%B6bo_J%C3%A4rnv%C3%A4g