Mellersta Södermanlands Järnväg

Historik och kuriosa
Det fanns på 1870-talet ett stort intresse i Malmköping för att få en järnvägsförbindelse. Det fanns planer på att dra Västra Stambanan eller Oxelösund-Flen-Västmanlands Järnväg genom Malmköping, men ingen av dessa järnvägar kom att passera orten. Ett par andra järnvägsprojekt var också på tal, innan man 1902 sökte och fick koncesson för Mellersta Södermanlands Järnväg (MlSlJ), mellan Stålboga, vid Norra Södermanlands Järnväg (NrSlJ) och Skebokvarn vid Västra Stambanan, ägd av SJ. Den naturliga slutpunkten för Järnvägen var Flen, men Flen var inte intresserad av att vara med och finansiera järnvägen. En ny koncession lämnades in på sommaren 1904 med Skebokvarn som slutpunkt, istället för Flen.

I slutet av 1904 kunde man äntligen komma igång med banbygget, men fick genast problem av skilda slag. Dels fick man problem med sättningar och förskjutningar i banvallen på flera ställen, dels råkade man ut för en långvarig strejk. Under en tiotimmars arbetsdag var dagsmedellönen olika beroende på vilken arbetsuppgift rallaren hade: skenläggare tjänade
3:56 kr, bergsprängare 3:14 kr, jordarbetare 3:04 kr, stenarbetare 2:60 kr och grusarbetare tjänade minst med 2:44 kr per dag.

Man tecknade avtal med NrSlJ och SJ för anslutning till respektive järnväg vid Stålboga och Skebokvarn och efter besiktning kunde man slutligen öppna järnvägen den 28 oktober 1907. Efter invigningen fortsatte en del kompletteringar och förbättringar. Bl.a. byggdes stickspår och några stationer kompletterades med godsmagasin. 1913 rationaliserades persontrafiken genom att man hyrde in en dieseldriven motorvagn från ASEA, för övrigt den första dieselelektriska motorvagnen i reguljärtrafik i världen. Den 1 januari 1914 fick man efter förhandlingar med SJ köra persontågen till och från Flen och resenärerna slapp byta tåg i Skebokvarn. 1927 fick man efter motsvarande förhandlingar med NrSlJ köra sina persontåg ända till Strängnäs, därmed slapp resenärerna byta tåg i Stålboga.

Redan från början hade MlSlJ och NrSlJ haft ett samarbete om godstrafiken. Upp till en tredjedel av MlSlJ:s inkomster kom från transittrafiken på NrSlJ. I början av 1930 ansökte NrSlJ pga. dålig ekonomi om att få sin järnväg förstatligad. Detta påverkade MlSlJ negativt eftersom SJ inte ville låta MlSlJ köra sina godståg på sin nyförvärvade järnväg. Trots att MlSlJ hade relativt god ekonomi ansökte man, som en följd av den förlorade godstrafiken, 1931 om att staten skulle ta över även denna järnväg. Den 1 juli 1932 blev Mellersta södermanlads järnväg förstatligad.

SJ beslöt genast att rusta upp och elektrifiera banan. Den 3 december 1936 var elektrifieringen klar. Fram till 1950-talet var trafiken och även ekonomin på banan god. Persontrafiken fortsatte fram till den 27 maj 1962, då den lades ned pga. dålig lönsamhet. Godstrafiken fortsatte fram till 1964 norrut från Malmköping och till 1967 söderut från samma ort. 1969-1973 revs rälsen, men en del av banan skulle få sin chans att överleva tack vare ett gäng spårvägsentusiaster. Svenska Spårvägssällskapet fick lov att köpa 2,6 km av banan vid Malmköping och bildade Museispårvägen Malmköping. Redan 1969 började man sin verksamhet och kör fortfarande veteranspårvagnar under sommarhalvåret.

Intryck från cykling och spårvagnsfärd
Vi cyklade och åkte spårvagn på Mellersta Södermanlands Järnväg den 20 juni 2015. Banvallen finns kvar och går att cykla i stort sett hela vägen, utom där spårvagnen har sin bana. Skebokvarn ligger 8,5 km söder om Malmköping. Banvallen utgörs av en grusad bilväg hela sträckan utom de sista två km som utgörs av en smal stig, ändå full cyklebar. Vi hittade Mon banvaktstuga och Eneboga hållplats på vägen. Underlaget var mestadels bra, utom på en kort sträcka där det låg makadam.

Efter en obligatorisk tur med spårvagnen, som trafikeras lördagar och söndagar, sommartid, cyklade vi den norra bandelen till Stålboga. Vi startade vid Hosjö, 2,5 km norr om Malmköping, där museispårvagnen vänder och cyklade 11,5 km norrut på banvallen till Stålboga. Banvallen är fullt farbar med cykel hela vägen. En del av sträckan utgörs av byväg och skogsbilväg, medan en del är farbar enbart med cykel. Underlaget skiftar från packad grusväg till lösgrus på sina ställen, men på det hela taget helt OK.

Snabbfakta

  • 1435 mm bred
  • 23 km lång
  • 4 juli 1902 koncession beviljad för Flen-Stålboga
  • 1 juli 1904 ändrad koncession för Stålboga-Skebokvarn
  • 28 oktober 1907 öppnas sträckan Stålboga-Skebokvarn
  • 1 juli 1914 persontrafik direkt mellan Flen och Stålboga
  • 1 juli 1932 förstatligas järnvägen
  • 3 december 1936 elektrifieras banan
  • 27 maj 1962 upphör all persontrafik
  • 31 maj 1964 upphör godstrafiken på Stålboga-Malmköping, 14 km
  • 1 augusti 1967 upphör godstr. på Malmköping-Skebokvarn, 9 km
  • 1969-1970 rivs spåren Hosjö-Stålboga
  • 1969 invigs Museispårvägen i Malmköping, 2,6 km
  • 1973 rivs spåren på sträckan Malmköping-Skebokvarn

Länkar
http://www.historiskt.nu/normalsp/mlslj/index.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mellersta_S%C3%B6dermanlands_J%C3%A4rnv%C3%A4g
http://www.muma.se/