MVJ - Brintbodarne-Malung-Limedsforsen
Limedsforsen-Särna Järnväg
Statsbanan Vansbro-Malung
Historik och kuriosa
Mora-Vänerns Järnväg (MVJ) fick den 22 april 1887 koncession för byggandet av en järnväg mellan Persberg och Mora, med en bibana mellan Brintebodarne och Malung. Första förslaget var att dra järnvägen till Malung via Äppelbo från Vansbro. Jag har hittat två versioner om varför järnvägen drogs där den gjorde. I den politiska versionen insisterade landshövding Treffenberg att järnvägen skulle dras genom de obebyggda, skogrika trakterna norr om Västerdalälven, eftersom det inte fanns flottningsmöjligheter där. I den mer kuriosa versionen ville folket i Äppelbo minsann inte ha några rallarbusar i sin by. Det visste man ju vad rallare gick för: supa, slåss och förföra byns flickor. Vilken av versionerna som ligger närmast sanningen är oklart, men det slutgiltiga resultatet blev i alla fall att järnvägen drogs genom ödemaken i en båge norrut från Brintbodarne till Malung.
Sträckan Persberg-Mora öppnades för allmän trafik den 1 november 1891 och linjen Brintebodarne-Malung den 15 september 1892. Sträckan Brintbodarne-Malung blev ingen succé. Trots att järnvägen endast var 38 km lång tog det en och en halv timme för tåget att tillryggalägga hela sträckan. Banprofilen var förödande, loken hade stora problem att dra vagnarna upp för de branta backarna. på 10 km var det en klättring på 123 meter till banans högsta punkt. Halvvägs mellan Brintbodarne och Malung växte ett litet industrisamhälle upp vid hållplatsen Löderån. Här fanns två torvfabriker, två tjärfabriker, ett sågverk, en torvbana ut på myrarna söderut samt en affär. Detta samhälle föddes och dog med järnvägen.
I västra Dalarna fanns intresse för att förlänga järnvägen från Malung till Limedsforsen. Den 2 september 1898 bilviljades koncessionen, vilken sedan övertogs av MVJ den 30 november 1899. Förlängningen till Limedsforsen kunde öppnas för allmän trafik den 28 november 1903. När MVJ förstatligades 1917, så följde Brintbodarne-Malung-Limedsforsen med i köpet. Den 15 december 1916 fick Limedsforsen-Särna Järnväg koncession beviljad för en förlängning till Särna. Järnvägen öppnades för allmän trafik den 2 augusti 1928, samma dag förstatligades järnvägen.
I början på 1930-talet beslutade SJ att till slut dra en järnvägslinje mellan Vansbro och Malung. Nu gick folket i Äppelbo med på att få en järnväg, en bidragande orsak kan ha varit att de själva inte behövde vara med och betala. Den 5 september 1934 öppnades Statsbanan Vansbro-Malung. Samma dag lades linjen Brintebodarne-Malung ned, upprivningen av järnvägen påbörjades nästan genast och var färdig 1935. Den gamla banvallen byggdes om till bilväg.
1935–1956 gick det direkttåg med sovvagnar från Göteborg och Stockholm till Särna på vintrarna. Det gick även särskilda Vasaloppståg till Sälen fram till 1965. Järnvägslinjen mellan Malungsfors och Särna lades ned i etapper från 1961 till 1972. Järnvägen revs upp 1972–1975.
När Banverket 1990 namngav alla funktionella järnvägsstråk i Sverige, fick järnvägssträckan Borlänge-Vansbro-Malung namnet Västerdalsbanan. Persontrafiken pågick till den 10 december 2011. För närvarande körs enbart godstrafik på banan. När vi 2018 höll man på att rusta upp järnvägen mellan Malungsfors och Malung.
Intryck från vår cykling
Malung-Brintbodarne
Vi cyklade från Malung till Brintbodarne och tillbaka. Vi började vid järnvägsstationen i Malung och följde Västra Bangatan mot nordost och korsade riksväg 66 på cykelbron och fortsatte Östra Bangatan ut ur tätorten. Efter 5 km tar banvallen slut och vi blev tvungna att cykla på E45 ca 3,5 km, eftersom europavägen är byggd på banvallen. Efter 2 km hittade vi Tyngen kombinerade hållplats och banvaktstuga på västra sidan av vägen. Vid skylten mot Hånäset svängde vi av mot öster in på en betydligt lugnare väg. Mittemot sjön Hån ligger Öje station. En fiskeförening huserar här. Härifrån är det sedan 6–7 km uppförsbacke till Bötåberget banvaktstuga, 375 m över havet, en stigning på 76 m från Öje station. 3,5 km efter banvaktstugan finns en infotavla om Anhalt Lödderån, det lilla industrisamhället som föddes och dog med järnvägen. Härifrån är det 6,5 km nedförsbacke till Brintbodarne.
Innan vi kom till Brintbodarne kom vi förbi Finnbodarna banvaktstuga och den vackra järnvägsbron över Vanån. I Brintbodarne finns en grop efter vändskivan, där man vände loken, samt en eller eventuellt två banvaktstugor, ett vattentorn och stationshuset, bakom en massa sly. Sedan var det bara att vända om och cykla upp för backen igen, från 250 m över havet till 373 m över havet, en stigning på 123 m. Det är inte konstigt att tåget hade bekymmer att ta sig till Malung. Banvallen är i bra kondition, men höjdskillnaden är mycket arbetsam. Förlängningen till Limedsforsen och Särna får väl komma på nästa års program.
(Särna-)Sälen-Malung(-Vansbro)
Vi cyklade från Sälen till Malung den 28 juni 2018. Vår ursprungliga plan var att cykla hela sträckan Särna-Vansbro, men det föll på att vi inte kunde hitta någon vettig bussförbildelse mellan Sälen och Särna. och när vi inte fick till den första sträckan kändes det inte lika angeläget att cykla mellan Malung och Vansbro heller, framför allt för att järnvägen ligger kvar.
Sträckan Sälen-Malung är 63 km och banvallen går bredvid riksväg 66 hela vägen. Banvallens underlag skiftar i kvalitet på olika sträckor. Bitvis är underlaget alldeles utmärkt grusväg, men på andra ställen består underlaget av lös sand, vilket gör att det är mycket tungcyklat. Sista milen från Malungsfors låg slipers kvaroch man håller på att riva upp järnvägen här.
På grund av det skiftande underlaget och sträckans längd blev det mycket landsvägscykling idag. Men vi hittade många stationshus, en del precis nere vid vägen och andra uppe i skogen. Vid Berga by ligger på västra sidan av riksvägen startfältet för Vasaloppet. För alla som någon gång har undrat över "vägövergången" som beläggs med snö vid starten vill jag nu meddela att det är riksväg 66 som ska korsas och således är avstängd 1-1,5 timmar!
Tack vare att vi valde att cykla nedströms, öster om Västerdalälven, fick vi mest nedför vilket gjorde att 63 km inte blev övermäktigt. Vi såg många djur: en älg stod i vägkanten (och hälsade oss välkomna till Dalarna), en rävunge sprang ut på vägen och höll på att bli påkörd, men han klarade sig. Vid Transtrands hållplats betade tre lamadjur i en hage. (Var ska lamadjuren vara, om inte i trakten av Lima!) Trots att det var vår näst sista cykeldag och vi kände oss lite slitna, så gick cykelturen bra. Till Malung kom vi i tid för att ta 14:45-bussen tillbaka till Sälen.
Snabbfakta
- Del av Mora-Vänerns Järnväg samt SJ
- 1435 mm bred
- 28 km Brintbodarne-Malung
- 31 km Malung-Limedsforsen
- 96 km Limedsforsen-Särna Järnväg
- 45 km Statsbanan Vansbro-Malung
- 2 september 1898 beviljas koncession för sträckan Brintbodarne-Malung
- 15 september 1892 öppnas sträckan Brintbodarne-Malung för allmän trafik
- 2 september 1898 koncession beviljas för sträckan Malung-Limedsforsen
- 30 november 1899 koncessionen tas över av MVJ
- 28 november 1903 öppnas Malung-Limedsforsen för allmän trafik
- 15 december 1916 koncession beviljas för Särna-Limedsforsens Järnväg
- 2 augusti 1928 öppnas Särna-Limedsforsens Järnväg för allmän trafik
- 5 september 1934 öppnas statsbanan Vansbo-Malung för allmäntrafik, samma dag läggs sträckan Brintbodarne-Malung ned
- 1934–1935 rivs sträckan Brintbodarne-Malung upp
- 1961-1972 läggs sträckan Särna-Malungsfors ned i etapper
- 1972-1975 rivs sträckan Särna Malungfors
- 2018 rivs sträckan Malungsfors-Malung
Länkar
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rnv%C3%A4gen_Brintbodarna%E2%80%93Malung
http://kulturarvmalungsalen.blogspot.se/2013/01/jarnvagen-i-malung-en-historia-del-ett.html