Nora-Bergslags Järnväg

Nora Bergslags Järnväg

Historik och kuriosa
Att malmrika Bergslagen var först ut med järnvägar i Sverige, är inte så konstigt. I hundratals år fraktades järnet över sjöar med båtar och med foror på vintrarna. För att underlätta transporterna byggdes hästbanor kring gruvorna. Behovet av effektivare transportmedel blev nödvändigt för att verksamheterna skulle kunna expandera. Efter att brukssocieteten i Nora uppvaktat kungen, och få honom att bli medfinansiär, kunde man till slut bilda Nora-Ervalla Järnvägsaktiebolag (NEJ) den 10 september 1851. Man kom överens med den anslutande Köping-Hults Järnväg (KHJ) om att bygga banan normalspårig. Den 2 november 1853 fick NEJ koncession för byggandet av en 18 km lång järnväg.

1853 påbörjades bygget, men som så många av dess efterföljare stötte man på ekonomiska problem. Ett annat problem som försenade och fördyrade bygget var att järnvägsbron över Järleån rasade den 25 oktober 1855, efter provbelastningen. Trots det försenade missödet kunde man den 7 mars 1856 köra ett invigningståg från Örebro till Nora. Den 5 juni 1856 kunde sedan Sveriges första lokdrivna järnväg öppnas för allmän trafik. KHJ skötte trafikeringen på NEJ fram till 1875.

Efterhand som järnvägsnätet började växa i Sverige under 1860-talet, började ägarna till Bofors bruk se sig om efter lämplig förbindelsepunkt för en järnväg till bruket. Den 27 februari 1871 bildades så Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ). Entreprenören som fick i uppdrag att bygga banan fick betalt per mil färdig järnväg. Detta medförde att han stakade järnvägen så att det blev så billigt som möjligt genom terrängen, men krokigare än nödvändigt. I folkmun kom järnvägen att kallas Nora Krokiga Järnväg. Koncessionen beviljades den 22 september 1871. Byggandet av järnvägen hade påbörjats i juni 1871. I januari 1872 öppnades sträckan Bofors-Strömtorp för provisorisk godstrafik. Den 1 juli 1873 kunde provisorisk godstrafik påbörjas mellan Bofors och Vikersvik och den 1 november samma år öppnades bandelen Vikersvik-Nora samt Gyttorp-Striberg för provisorisk trafik. Den 11 mars 1874 öppnades hela järnvägen för allmän trafik. 1875 löste NKJ in alla aktier i NEJ och tog över trafikeringen från Ervalla till Strömstorp.

Den 20 december 1872 erhölls koncession för en förlängning från Strömtorp till Otterbäcken, vid Vänern. Eftersom man inte kom igång med banbygget i tid förföll koncessionen och man ansökte om en ny koncession som beviljades den 2 september 1874. Den 1 juli 1875 kom bygget igång med den 44 km långa förlängningen. Den 13 juli 1876 kunde järnvägen öppnas för allmän trafik.

Parallellt med NKJ, mellan Degerfors och Vikersvik gick den 802-mm breda Vikern-Möckelns Järnväg (WMJ) och vidare till Striberg. Dessa två järnvägar hade byggts samtidigt och konkurrerade i viss mån om samma transporter. 1885 köpte NKJ in alla WMS:s aktier. Redan när NKJ öppnat sin bibana till Striberg fanns planer på att förlänga järnvägen norrut, men kapital till detta fanns inte. Istället byggdes en förlängning av 802-mm järnvägen till Grängen med start december 1885. Den 28 km långa Striberg-Grängens Järnväg (SGJ) stod klar att öppna den 1 december 1887.

Mellan Bredsjö och Hjulsjö fanns sedan 1886 en 7,2 km lång hästbana som användes som transportled mellan sjön Grängen och Bornsälven. 1893 köpte SGJ upp samtliga aktier. Koncession söktes och beviljades för Bredsjö-Grängens Järnväg den 14 juli 1893. När järnvägen öppnades den 1 september 1894 hade de tre 802-mm järnvägarna slagits ihop till en järnväg: Bredsjö-Degerfors Järnväg (BDJ), men fortfarande en del av NKJ.

Den 1 januari 1903 fick NKJ en ny driftig direktör. Han insåg att man måste rekonstruera hela järnvägsbolaget. Redan på hösten 1903 kom han med förslaget att bredda järnvägen mellan Striberg och Bredsjö samt att lägga ned resten av den smalspåriga järnvägen med undantag av sträckan Dalkarlsberg-Vikersvik. Dessutom skulle man bygga en 4 km lång bibana mellan Bofors och Valåsen. Den kvarvarande smalspåriga järnvägen fick namnet Dalkarlsbergs Järnväg.

Den 1 augusti 1905 bildade NKJ det nya bolaget Nora Bergslags Järnväg (NBJ), ägare även av Dalkarlsbergs Järnväg. Den 1 november 1907 öppnades bispåret mellan Bofors och Valåsen och den 15 november samma år var man färdig med breddningen mellan Striberg och Bredsjö. Man lade också mycket arbete på att rusta upp järnvägen mellan Nora och Otterbäcken. Sammanlagt hade man nu en normalspårig järnväg som mätte 173 km.

Ekonomin var under ett antal år nu mycket tillfredsställande. Persontrafiken var visserligen aldrig särskilt stor, men godstrafiken blomstrade. Persontrafiken lades successivt ned under 1960-talet. Det sista persontåget gick den 18 maj 1966. Denna återupptogs sedan på sträckan Bofors-Strömstorp 1988 av länstrafiken.

1967 stängde gruvorna i Pershyttan och Striberg. När underlaget för godstrafiken försvann, hade järnvägen ingen chans att överleva. Mellan åren 1974 och 1990 lades samtliga godslinjer ner på NBJ. Järnvägen förstatligades den 1 januari 1979 och gick upp i SJ den 1 januari 1985.

Den 3 maj 1977 gick Sveriges sista grindvakt i pension. Denne hade tjänstgjort vid Grönälven, 5 km söder om Bredsjö.

Intryck från vår resa med bil, tåg, cykel och dressin
Under flera år har vi sakta men säkert samlat bilder och kunskaper om Nora-Bergslags järnväg. 2019 knöt vi äntligen ihop säcken. Nu har vi avverkat hela järnvägen med veterantåg, bil, dressin och cykel.

Den 30 juni 2018, åkte vi med Nora-Bergslags Veteranjärnväg. Kvällen innan anlände vi till Nora och checkade in på Nora Tåghem, där man sover över i gamla sovvagnar. En utsökt middag intogs på restaurangen "På spåren", som också har sin verksamhet i gamla tågvagnar på Nora bangård. Tågresan mellan Nora och Järle hade den här dagen dessvärre inte ett ånglok som dragkraft, eftersom sommaren 2018 varit torr och varm, vilket gjorde risken för skogsbrand stor. Längs denna linje ligger Sveriges första och därmed äldsta banvaktstuga, Stora Mon.

Året innan, 2017, cyklade vi på och längs de gamla 802-mm järnvägarna i anslutning till Nora Bergslags Järnväg. Den 11 juni 2017 cyklade vi runt sjön Vikern. Det var en fin cykeltur.

Den 10 juni 2019 cyklade vi, åkte dressin och körde bil resterade sträcka. Vi började på morgonen med att cykla mellan Gullspång och Otterbäcken. I Otterbäcken står ett tågset och en vattenhäst. Hit har man även flyttat Årås banvaktstuga, vilken nu inhyser ett litet järnvägsmuseum. Efter detta besök hade vi tänkt att cykla dressin från Ängebäcks banvaktstuga till Gullspång, men det gick tyvärr inte att genomföra. Dels saknade dressinuthyraren, Kooperativet Laxen, möjlighet att skjutsa oss, dels upptäckte vi senare under dagen att det hade varit svårt att genomföra, eftersom de olika dressinuthyrarna längs spåret har satt upp hinder på spåret för att hindra konkurrens. Efter dressinåkningen körde vi bil och fotade resterande stationshus och banvaktstugor som vi kunde komma intill från vägen.

Snabbfakta

1435 mm bred
173 km lång
5 juni 1856 öppnas Nora-Ervalla Järnväg, en av Sveriges första med allmän trafik
1872–1874 öppnas Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ) i etapper
19 juli 1876 öppnas sträckan Strömtorp-Otterbäcken, 44 km
1885 förvärvar NKJ NEJ
12 augusti 1905 bildas Nora Bergslags Järnväg (NBsJ)
15 november 1905 övertar NBsJ NKJ
1 juli 1907 öppnas sträckan Bofors-Valåsen
15 november återöppnas sträckan Striberg-Bredsjö, breddad till 1435 mm
1 juni 1924 läggs persontrafiken ned på sträckan Bofors-Valåsen
1966–1986 läggs sträckan Bofors-Nora samt Bredsjö-Striberg ned i etapper
1 januari 1979 förstatligas järnvägen
1979 rivs sträckan Gyttorp-Bredsjö
1 januari 1985 uppgår NBJ i SJ
1 januari 1986 överlåts sträckan Nora-Ervalla till Nora Bergslags Veteranjärnväg
27 maj 1990 läggs sträckan Strömtorp-Otterbäcken ned
2002 rivs sträckan Gullspång-Otterbäcken
Endast sträckan Bofors-Strömtorp kvar med allmän trafik

Länkar
http://www.historiskt.nu/normalsp/nbj/nbj_inneh.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nora_Bergslags_J%C3%A4rnv%C3%A4g
https://www.nbvj.se/
https://www.bokamera.se/kooperativetlaxen/Events