Skåne-Smålands Järnväg

Historik och kuriosa
Sedan man byggt Helsingborg-Hässleholms Järnväg (HHJ)1875, var Helsingborgs stad intresserad av att en järnväg blev byggd från Kärreberga, som ligger längs HHJ, norrut mot Markaryd. Koncession söktes och beviljades den 9 augusti 1889. Sträckan Kärreberga-Markaryd Västra kunde öppnas för trafik den 15 januari 1894. Den 2 november 1897 var sträckan Markaryd-Strömsnäsbruk färdigbyggd. Järnvägen fullbordades med sträckan Strömsnäsbruk-Värnamo den 16 juni 1899 och Skåne-Smålands Järnväg (SSJ) kunde invigas i sin helhet. Slutstation i söder för SSJ, var inte Kärreberga, utan Åstorp, några km väster om Kärreberga. I Markaryd byggde SSJ en egen järnvägsstation, på västra sidan om bangården, trots att Vittsjö-Markaryds Järnväg redan hade en station på östra sidan. Länk till karta södra delen, mellersta delen, norra delen.

1 juli 1939 förstatligades SSJ och övertogs av SJ 1940. SJ drev trafik på hela järnvägen fram till 1963, då nedläggningarna började. 1989 lades den sista reguljära godstrafiken ned. Se mer information om detta under snabbfakta.

1983 bildades Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening.  Föreningen trafikerar sträckan Traryd-Strömsnäsbruk-Markaryd med dressin och museitåg. En stor del av järnvägen, som är uppriven, är i iordningställd som cykelväg.

Intryck från vår cykling
Vi cyklade mellan Ljungby och Traryd den 18 augusti 2007 och den 21 maj 2017 cyklade vi åter mellan Ljungby och Hamneda. Mellan Åstorp och Skånes Fagerhult cyklade vi den 28 juni 2009. Övriga sträckor, där rälsen legat kvar, har vi kört med bil, längs järnvägen. Nedan följer en redogörelse av hur banvallen var att cykla från söder till norr.

Från Åstorp cyklade vi längs järnvägen fram till Kärreberga station, därifrån vek vi av mot norr. Eftersom banvallen inte gick att cykla på förrän vid Östra Ljungby, fick vi ta andra vägar över Kärrarp och Tranarp. Vi cyklade ett långt stycke på gamla E4. Mellan Östra Ljungby och Stidsvig kunde vi cykla på banvallen. Efter Stidsvig skulle vi, enligt kartan, kunna cykla på banvallen fram till Eket, men problemet var att vi inte kunde hitta anslutningen till banvallen efter Stidsvig, så det fick bli gamla E4 igen. Från Eket kunde vi cykla på banvallen ändå till Skånes Fagerhult, utan problem. I Strömsnäsbruk har Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening sitt centrum, här finns en hel del gamla järnvägsminnen att beskåda.

Från Traryd till Ljungby kan man cykla på banvallen nästan hela vägen. På ett ställe, vid Hornsborg, har man byggt nya E4 över banvallen, så här får man cykla stycke på gamla E4. Mellan Traryd och Kånna består banvallen av omväxlande grusväg, traktorväg och skogsstig. Mellan Kånna och Ljungby är banvallen asfalterad utgör en del av cykelleden Sunnerboturen. Strax norr om Kånna finns en järnvägsbro bevarad, med en minnestavla. I Ljungby finns järnvägsstationen från 1950-talet kvar och inhyser en resaurang. Hela bangårdsområdet har man snyggat till och spåren är borta.

Mellan 2009 och 2010 revs spåren mellan Ljungby och Värnamo. Den 20 juli 2013 cyklade vi den sträckan. Norrut ut ur Ljungby har man byggt cykelväg på banvallen, först mot nordväst längs Agårdsvägen, sedan vidare mellan Sunnerbohov och Sunnerbogymnasiet. När man korsat riksväg 25 fortsätter banvallen som en asfalterad cykelväg  ända till Lagan.

Strax norr om Lagan tar asfaltsvägen slut vid bron över E4:an, här ligger det makadam på banvallen. Det blev till att leda cyklarna över för att inte riskera att få punktering.

Efter järnvägsbron, förbi Vittaryd och fram till Vidösterns station i den lilla byn Erikstad, är banvallen nästan igenvuxen. Det var mycket jobbigt att cykla här. Om ingenting görs, kommer det att vara helt igenvuxet om några år. Från Vidösterns station till Hånger har man anlagt en väg på banvallen, som är farbar för bilar. Den är helt OK, även om gruset är lite i grövsta laget. En km innan Hågner har man lagt makadam, detta var mycket svårcyklat. I Hånger kommer man fram till en stor gräsplan som förr var bangård. Precis innan denna gräsplan, på östra sidan av banvallen, ligger en banvaktstuga. Den ser inte ut som de andra banvaktstugorna längs Skåne-Smålands Järnväg. Denna är byggd 1949 och ersatte då den karaktäristiska gamla banvaktstugan, som revs.

Norr om bangårdsområdet i Hånger är en grusad cykelväg anlagd på banvallen. Gruset är precis lagom grovt och perfekt att cykla på. Vi passerade Åminne där det förutom banvaktstugan och stationen även finns kvar en öppen godsvagn och en telegrafstolpe. Vid Örtebro, 5 km söder om Värnamo tar cykelvägen slut. Härifrån ligger rälsen kvar in till Värnamo. Vi fick cykla ut på stora vägen och cykla den in till Värnamo. Vi cyklade genom Mossle och när vi korsat riksväg 27 passerade vi Mossle banvaktstuga. Sedan var det inte långt kvar till Värnamo station.

Snabbfakta

  • 1435 mm
  • 148 km lång
  • 31 december 1887 koncession för sträckan Kärreberga-Markaryd
  • 15 januari 1894 öppnas sträckan Kärreberga-Markaryd V, 56 km
  • 12 oktober 1894 koncession för sträckan Markaryd-Värnamo
  • 2 november 1897 öppnas sträckan Markaryd V-Strömsnäsbruk, 14 km
  • 16 juni 1899 öppnas sträckan Strömsnäsbruk-Värnamo, 78 km
  • 1 juli 1939 förstatligas järnvägen
  • 12 maj 1968 upphör persontrafiken på hela järnvägen
  • Godstrafiken upphör enligt följande:
  • 12 maj 1968 Hamneda-Traryd
  • 17 juni 1974 Örkelljunga-Stidsvig
  • 1 juni 1975 Hamneda-Ljungby
  • 1 augusti 1977 Åsljunga-Örkelljunga
  • 1 januari 1982 Kärreberga-Stidsvig
  • 29 maj 1983 Skånes Fagerhult-Åsljunga
  • 1 oktober 1989 Strömsnäsbruk-Traryd
  • 29 september 1994 Markaryd-Skånes Fagerhult
  • 1 juli 1997 Värnamo-Ljungby
  • 1990-1991 rivs spåren på sträckan Kärreberga-Skånes Fagerhult
  • 1993-1994 rivs spåren på sträckan Ljungby-Traryd
  • 1999 rivs sträckan Skånes Fagerhult-Markaryd
  • 2009-2010 rivs spåren på sträckan Ljungby-Värnamo

Länkar till hemsidor:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sk%C3%A5ne%E2%80%93Sm%C3%A5lands_J%C3%A4rnv%C3%A4g
http://www.stiglundin.se/jarnvag/18116982/ssj/index.htm
http://www.ssjf.se/