Historik och kuriosa
Redan i mitten på 1800-talet lades det fram planer för en järnväg genom västra Närke, men det skulle dröja ända fram till 1895 innan byggandet av järnvägen påbörjades. Järnvägen blev förstatligad redan 1907. På 1920-talet fick järnvägen konkurrens av busstrafik. 1937 blev banan elektrifierad. Tack vare elektrifieringen blev trafiken på järnvägen intensiv på 1950-talet. Nattågen mellan Stockholm och Oslo gick under en period via Örebro och Svartå. Den direkta anledningen till detta var att det inte fanns något triangelspår i Laxå. Körde man över Örebro-Svartå slapp man vända tågen i Laxå, mitt i natten. 1962 byggdes triangelspåret i Laxå.
I slutet av 1960-talet och början på 1970 talet minskade trafiken. SJ ville lägga ner trafiken redan 1976, men den överlevde några år till tack vare att länstrafiken trafikerade banan. 1985 var det definitivt slut, när SJ lade ner persontrafiken. 1990-1991 revs järnvägen.
Intryck från vår cykling
Svartåbanan cyklade vi den 20 och 21 juni 2014. Vi startade vid Örebro Södra station och cyklade Svartå Bangata västerut och kom så småningom fram till Vattenverksgatan i änden av Bista industriområde. Där gatan slutar vid en bom korsar den banvallen. Här tog vi till vänster och passerade omgående två broar över Svartån. Strax efter ligger Karlslunds hållplats. Härifrån är banvallen asfalterad ända fram till Latorpsbruk. I Lindbacka, efter en km, finns banvaktstugan kvar. Ytterligare ca fem km längre fram ligger Gräveby banvaktstuga och hållplats.
Strax innan banvallen svänger mot sydväst, ligger Östertysslinge hållplats, som utgörs av en väntkur. I Latorpsbruk finns stationshuset kvar, det ligger i änden av den nordligaste vägen. Härifrån går det att cykla vidare på banvallen, även om den är något sämre än tidigare. I Holmstorp finns banvaktstugan kvar. I Vintrosa tar banvallen slut. Stationshuset ligger vid återvinningsstationen. Västra Via banvaktstuga ligger inklämt mellan motorvägen och gamla riksvägen. I Hidingebro finns stationshuset kvar. Från Berga gård, norr om Fjugesta, går det att cykla på banvallen ända in till Fjugesta centrum. Banmästarbostaden och stationshuset i ett område av nya bostadshus. Av järnvägens elstolpar har man gjort fina gatlyktor.
När man ser banvallen mellan Fjugesta och Svartå på kartan kan man lätt få intrycket av att hela sträckan går att cykla. Ganska snart insåg vi att så inte är fallet. Första biten fram till Gropens hållplats var det inga problem, här är banvallen lättcyklad, med mycket fint underlag. Efter Gropen blev vi tvungna att cykla ut på länsväg 204, och kunde sedan cykla ner till banvallen igen efter Kvistbro kyrka. Vi hittade Kvistbro banvaktstuga och kunde fortsätta på banvallen ca en km. Där banvallen tog slut, fick vi cykla upp till länsvägen igen. Vid en korsning på byvägen finns den gamla skylten: Kvistbro stn kvar. Vi fortsatte på länsvägen tills vi kom till korsningen till Bälsås. I Bälsås hittade vi både banvaktstugan och hållplatskuren, dessutom finns stationsskylten med Bälsåsby kvar. Härifrån kunde vi åter cykla på banvallen några km tills vi kom fram till Norrhults banvaktstuga. Den är kraftigt ombyggd. Här tog det stopp igen, och vi fick åter cykla upp till länsvägen. Innan vi kom fram till Mullhyttan svängde vi åter ner på en byväg och hittade, med hjälp av bybor, vägen till Mullhyttemo station. Det stationshuset var i ett bedrövligt skick, med ett stort hål i ena väggen, men stationsskylten fanns kvar!
Efter Mullhyttan passerar banvallen länsvägen och fortsätter på höger sida. Här går banvallen att cykla fram till Dormens banvaktstuga och hållplats. Efter Dormen passerar banvallen ett kärr och en sankmark, därför valde vi att istället ge oss ut på länsvägen igen, en liten bit och cyklade sedan in på vägen mot Hemsjön. Här hittade vi dagens sista järnvägsbyggnad, Hemsjöns banvaktstuga. Efter Hemsjön fortsätter banvallen som en timmerväg fram till strax innan Svartå. Underlaget utgörs av ganska grov makadam, vilket gör vägen svårcyklad. Det enda som finns kvar på stationsområdet i Svartå, förutom järnvägen till Laxå, är skylten med Svartå.
Även om järnvägen inte revs upp förrän i början på 1990-talet, så är den mycket igenvuxen. Här har man visserligen inte plöjt upp banvallen till åker, men det krävs underhåll av banvallen för att det inte ska växa igen.
Snabbfakta
- 1435 mm
- 49 km lång
- 17 mars 1876 koncession beviljas
- 1 oktober 1897 öppnas Örebro-Svartå Järnväg
- 1 januari 1907 förstatligas järnvägen
- 6 september 1937 elektrifieras järnvägen
- 1 oktober 1982 upphör godstrafiken Lindbacka-Svartå
- 1 juli 1985 upphör persontrafiken
- 1990-1991 rivs sträckan Lindbacka-Svartå
Länkar
http://www.svartabanan.se/startsida
http://www.stiglundin.se/jarnvag/18116950/orsj/linje/index.htm