Svartälvs Järnväg

Historik och kuriosa
I början av 1870-talet projekterades det för en normalspårig järnväg mellan Kortfors och Vansbro. Projektet fick det storstilade namnet Swedish Midland Railway, men officiellt skulle banan heta Dalälven-Rämen-Kortfors Järnväg (DRKJ). Initiativtagare till projektet var brukspatronerna på bruken vid Svartälven: Älvetorp, Rockesholm och Karlsdal. Man hade räknat med engelskt kapital och 1874 stod den första sträckan mellan Kortfors och Karlsdal färdigbyggd och kunde trafikeras med enskild godstrafik. Man sökte och fick koncession för DRKJ den 4 augusti 1876, men sedan tog det stopp. Det blev aldrig mer än en 3 km lång banstump, sedan var pengarna slut, man hittade inga intresserade finansiärer. Nora-Karlskoga Järnväg (NKJ) kom att trafikera järnvägen fram till 1 oktober 1888, då det nystartade bolaget Svartälvs Järnväg (SEJ) köpte banstumpen.

Samma brukspatroner som försökt få till stånd DRKJ gjorde nu ett nytt försök, åtta år senare, sökte och fick koncession för en 38 km lång och 891 mm bred järnväg mellan Kortfors och Grythyttan, vid Bergslagerna Järnväg (BJ), den 2 maj 1884. Vid bolagsstämman den 30 april 1886 ändrade man beslutet och sökte istället koncession för en normalspårig järnväg på samma sträcka. Den här gången fick man många intressenter längs Svartälven att teckna aktier. Den 25 februari 1887 fick man koncessionen beviljad för den normalspåriga järnvägen. 

Byggandet av SEJ gick undan utan större problem. Den 12 januari 1889 gick invigningståget, det var för övrigt den enda gången under banans historia som tåget var fullsatt. De ekonomiska svårigheterna började direkt efter öppnandet. Man kunde inte betala räntorna på statslånen. SEJ kunde heller inte betala skulderna till loktillverkaren Nydqvist & Holm i Trollhättan. Från 1892 skötte Nora-Karlskoga Järnväg trafikeringen. Man hade räknat med att SEJ skulle bli en viktig förbindelselänk mellan BJ och NKJ. SEJ försattes i konkurs och såldes på exekutiv auktion den 23 mars 1910. Eftersom ingen annan ville ropa in järnvägsbolaget tvingades staten köpa bolaget, men det införlivades aldrig i SJ. I folkmun kom SEJ att uttydas Statens Enskilda Järnväg.

Den 19 januari 1934 fattade Kungliga järnvägsstyrelsen beslut om att lägga ner järnvägen. Innan nedläggningen användes järnvägen till militärövningar, i maj 1934. Bl.a. provsköt Bofors sina luftvärnskanoner och Västmanlands flygflottilj övande bombräder. Som kuriosa kan nämnas att man inte lyckades träffa järnvägen med en enda bomb. Den 14 maj 1936 kördes sista tåget på Svartälvs järnväg, dagen efter lades järnvägen ned och revs upp samma år. Genom AK-arbeten blev banvallen ombyggd till landsväg. 1939 gick de första bussarna i linjetrafik på den gamla banvallen.

Intryck från cyklingen
Vi cyklade Svartälvs Järnväg den 8 juni 2017. Vi startade vid vägskälet till Rockesholm, vid länsväg 243, och cyklade en km upp på den asfalterade vägen till Kortfors station, som ligger på östra sidan av vägen, nere på en avtagsväg. Först vid avtagsvägen till Karlsdal börjar den del av vägen som är byggd på banvallen. Här hittade vi det vi tror är Karlsdals banvaktstuga. Ytterligare 5 km upp kom vi förbi Romälvens banvaktstuga och senare Skärjens banvaktstuga. Vid Rockesholm ligger stationshuset kvar, bakom en häck.  Sedan cyklade vi ett långt stycke längs sjön Halvarsnoren. Trots det regniga vädret var utsikten betagande. Vi passeade Flosjöhyttans hållplats och Limmingsvikens banvaktstuga. Vid Älvetorp passerade vi över Svartälven, här har det funnits ett stationshus, men det är rivet.

Här svängde vi av mot Älvetorps gård, banvallen fortsatte här som grusväg, ca 6 km. Här hittade vi Högborns banvaktstuga. Vägen kommer ut vid länsväg 244, medan banvallen fortsätter genom skogen de sista 3 km in mot Grythyttan. Enligt uppgift skulle Sörelgens banvaktstuga finnas kvar i skogen. Jag följde GPS:ens anvisningar och trampade in på den överväxta, regnblöta banvallen,  men det enda jag hittade var en övergiven jordkällare. Nu återstod bara sista biten in till Grythyttan. Stationshuset ligger strax norr om nuvarande hållplatsen. Trots regnet var detta en mycket fin cykeltur.

Snabbfakta

• 1435 mm
• 38 km
• 1874 enskild godstrafik på sträckan Kortfors-Karlsdal, 3 km
• 4 augusti 1876 beviljas koncession för Kortfors-Vansbro (Dalälven-Rämen-Kortfors Järnväg)
• 1 januari 1882 öppnas sträckan Kortfors-Karlsdal för allmän trafik
• 2 maj 1884 koncession beviljas för Svartälvs Järnväg, (SEJ), 891 mm
• 25 februari 1887 koncessionen för SEJ ändras till 1435 mm
• 1 oktober 1888 säljs Dalälven-Rämen-Kortfors Järnväg till SEJ
• 12 januari 1889 öppnas sträckan Grythyttan-Karlsdal, 35 km för allmän trafik
•  1 maj 1910 ropas in av staten på exekutiv auktion men blir inte införlivad i SJ
• 15 maj 1936 läggs all trafik ned
• 1936 rivs hela järnvägen

Litteratur

Arvefjord, Stig (1974) Sagan om en järnväg eller livet vid Svartälvsbanan 1887–1936, Vårgårda tryckeri