Västkustbanans gamla sträckning
(Ängelholm-Halmstad-Varberg-Lindome)
Historia och kuriosa
Västkustbanan bestod ursprungligen av fem enskilda järnvägar: Malmö-Billeholms Järnväg (MBJ), Landskrona-Ängelholms Järnväg (LEJ), Skåne-Hallands Järnväg (SHJ), Mellersta Hallands Järnväg (MHJ) samt Göteborg-Hallands Järnväg (GHB).  Dessa banor byggdes under perioden 1875–1888. Från statens sida var man inte nöjd med utvecklingen, att tågtrafiken från Göteborg till kontinenten låg i händerna på privata järnvägar. Med argumentet att man skulle få en sammanhållen järnväg från Oslo över Göteborg och Helsingborg till Köpenhamn, beslutade riksdagen att förstatliga de här järnvägarna. Den 1 januari 1896 upphörde dessa järnvägsbolag att existera och införlivades i Statens Järnvägar under namnet Västkustbanan.

SHJ, MHJ och GHB ska vi titta lite närmare på här. De flesta sträckor på dessa järnvägar har under åren fått nya sträckningar. Därför räknar vi dem här som nedlagda järnvägar. Vi börjar i söder och reser norrut.

SHJ öppnades för trafik 1885. Innan dess hade man lagt mycket tid och tankemöda på hur man skulle passera Hallandsåsen. Till slut blev det ändå sträckan över Hallandsåsen och genom Sinarpsdalen som vann. efter att det folkrika Bjärö Härad lobbat för denna sträckning. Ända från början har passagen över Hallandsåsen utgjort ett problem för tågtrafiken. Den kurviga och branta banan hade som högsta punkt Grevie med 103,5 meter över havet medan Förslöv ligger på 42 meter och Båstad på 29 meter. Man behövde reservlok för att hjälpa tågen över åsen. På 1970-talet började man diskutera möjligheten att dra en tunnel genom Hallandsåsen. 1985 räknade man med 18 månades projektering och två års byggande. 1992 påbörjades tunneldrivningen. Man skulle bygga två separata tunnlar, för norr- och södergående tåg, vardera 8,7 km långa. Redan efter 13 meter fick man problem när borren fastnade. Man fick tänka om blev tvungna att även spränga sig fram. Man fick stora problem när grundvattnet i åsen läckte ut i större mängder än man beräknat. Tätningsmedlet Rhoca-Gil förgiftade grundvattnet och hela bygget höll på att sluta i katastrof. 1997 stoppades bygget. Efter en del rättsprocesser och användandet av ny teknik kunde tunnelbygget återupptas 2005. Den 25 augusti 2010, 18 år efter påbörjandet av tunnelbygget, är den första, östra tunneln genomborrad. Den 4 december 2013 var den västra tunneln färdig. Nu återstod två års arbeten med att slutföra järnvägsarbetet. Den 4 november 2015 gick det sista tåget över Hallandsåsen och den 13 december 2015 gick det första tåget genom tunneln.

MHJ Öppnades för trafik 1886. Redan när SHJ fått sin koncession beviljad 1881, drev man i Falkenberg på för att bygga en järnväg fortsatt norrut mot Göteborg. I Varberg var man inte särskilt intresserad, eftersom man 1880 fått en järnvägsförbindelse till Borås, Viskadalsbanan, Warberg-Borås Järnväg. Med hjälp av Landstinget och ett statligt lån på 1,5 miljoner kronor blev MHJ ändå verklighet och kunde öppnas för allmän trafik den 19 september 1886

GHB öppnades för trafik 1888. Den byggdes och ägdes av Bergslagernas Järnväg (BJ) som hade öppnats för trafik mellan Göteborg och Falun 1877. BJ ville täppa till glappet mellan Varberg och Göteborg. Man ansåg det inte vara så effektivt att köra all trafik söderifrån över Borås på Viskabanan.

Under andra världskriget gick det transiteringståg på Västkustbanan mellan Tyskland och Norge. Dessa tåg kunde ha upp till 90 vagnar. För att ta sig över Hallandsåsen fick man dela tågseten i Förslöv, eftersom loken annars inte okade dra alla vagnar förbi Grevie. För ortens ungdomar var det ett spännande avbrott i vardagen, att höra de tyska soldaterna sjunga Lili Marlene.

Omläggningar på de sträckor vi cyklade från söder till norr

  • Förslöv-Båstad, 13 km – 13 december 2015
  • Båstad-Eldsberga, 26 km – 8 januari 1996
  • Halmstad C-Brännarp, 6 km – 2 juni 1985
  • Brännarp-Öringe, 6 km – 16 april 1988
  • Öringe-Heberg, 6 km – 4 april 1993
  • Södra ingången till Falkenberg, ny bro över Ätran – 6 oktober 1936
  • Heberg-Torebo, 16 km, utanför Falkenberg - 2008
  • Torebo-Hamra, 18 km – 4 april 1993
  • Södra ingången till Varberg – oktober 1920
  • Sätinge-Inlag, 2 km – 3 december 1995
  • Stråvalla-Rågelund, 5 km – 2004
  • Rågelund-Lekarekulle, 8 km 2010
  • Lekarekulle-Fjärås, 7 km – 21 maj 1978 samt 22 november 1996
  • Anneberg-Lindome, 5 km – 1923

Intryck från cyklingen
Vi cyklade från Ängelholm till Kungsbacka 25–27 juni 2020, 230 km cykling. I Ängelholm följde vi skyltningen mot Skälderviken, därefter cyklade vi Barkåkravägen, Vantingevägen och Viarps byaväg till Förslöv. Här stötte vi på banvallen och Förlövsholms banvaktstuga. Från Förslöv till Båstad är banvallen iordninggjord och asfalterad 2018-2020. I Grevie är stationshuset rivet. Här är Västkustbanans högsta punkt, 103,5 meter. Efter Båstad blev det transportsträcka på väg 115 till Östra Karup och vidare Pråmhusvägen till Skottorp. Härifrån kunde vi cykla på banvallen förbi Vallberg och Laholm till Veinge. Från Veinge till Halmstad ligger järnvägen kvar, så vi cyklade riksväg 15 till Halmstad och Centralstationen.

I Halmstad cyklade vi norrut på Kungsgatan fram till Egon Östlunds väg. Här går den gamla järnvägsbron över Nissan. Här ligger Halmstad gamla Norra station. Vi fortsatte Badhusgatan framåt och kom till Järnvägsleden. Här ligger Halmstad nya Norra station på vänster sida. Efter rondellen fortsätter banvallen på Söndrumsvägen. Mellan Kristinebergs industriområde och Gullbrandstorp finns det korta stycken av banvallen kvar, men de är svåra att följa. Från Gullbrandstorp till Harplinge ligger banvallen kvar som cykelväg. Från Harplinge cyklade på byvägar norrut mot Getinge via Rävinge. Vi fortsatte landsvägen norrut förbi Slöinge och Heberg. Strax innan Skrea kom vi på banvallen igen och kunde följa den ända in till Falkenberg. Mellan Falkenberg och Varberg ligger järnvägen kvar, så här blev det transportsträcka igen.

Från Varberg cyklade vi norrut via Tångaberg till Åskloster. Här är järnvägen omlagd för att man skulle kunna bygga en dubbelspårsbro över Viskan. Gamla banvallen är ombyggd till cykelväg. Norr om Väröbacka följde vi Kattegattledens skyltning mot Stråvalla. Här gick banvallen tidigare på Ekestadvägen längs kusten. Cykelvägen går sedan via Frillesås till Åsa, men är inte banvall hela vägen. Sedan får man cykla på gamla E 6:an till Kungsbacka, med en kort avstickare till Fjärås station. Norr om Kungsbacka ligger Anneberg och Alafors. Här drog man om järnvägen redan 1923 och banvallen ligger kvar som en ca 1 km lång cykelväg.

 Snabbfakta

  • 1435 mm
  • 327 km
  • 17 juni 1881 beviljas koncession för sträckan Helsingborg-Ängelholm
  • 17 juli 1882 beviljas koncession för sträckan Ängelholm-Halmstad
  • 20 oktober 1882 koncession beviljas för HMJ
  • 31 oktober 1884 koncession beviljas för GHB
  • 9 januari 1885 öppnas sträckan Helsingborg-Ängelholm, 27 km
  • 21 augusti 1885 öppnas sträckan Ängelholm-Halmstad, 62 km
  • 19 september 1886 öppnas sträckan Halmstad-Varberg, 75 km
  • 1 september 1888 öppnas sträckan Varberg-Göteborg, 77 km
  • 1 januari 1896 förstatligas MBJ, LEJ, SHJ, MHJ samt GHB
  • 1933–1937 elektrifieras järnvägen
  • 1992 påbörjas bygget av Hallandsås-tunneln
  • 13 december 2015 öppnas trafiken genom Hallandsåsens tunnel
  • 2016 rivs spåren över Hallandsåsen och anläggs som cykelväg Båstad-Förslöv

Länkar
http://www.forslovsocken.se/socknens-historia/komunikationer/vastkustbanan-hallandsas-och-loken-vid-skane-hallands-jarnvag/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hallands%C3%A5stunneln
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mellersta_Hallands_J%C3%A4rnv%C3%A4g
https://www.jarnvag.net/banguide/lund-goteborg
https://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6teborg%E2%80%93Hallands_J%C3%A4rnv%C3%A4g