Byvalla-Långshyttans Järnväg
Historik och kuriosa
I sydöstra Dalarna, i nuvarande Avesta och Hedemora kommuner, ligger ett område som ända från 1400-talet varit känd för sin järnhantering. Här anlades med tiden masugnar, järnbruk med tackjärnstillverkning, stångjärnshammare, valsverk mm. Järnmalmen till dessa järnbruk levererades ursprungligen från gruvor i Vintjärn, Bispberg och Norberg. Gemensamt för gruvorna och bruken var att de låg vid ett sjösystem som både kunde användas för transporter av malmen samt att forsar och vattenfall kunde ge bruken den kraft de behövde till produktionen. Transporterna utfördes vintertid med hästforor över sjöarna och sommartid med båttrafik kombinerat med hästforor. Detta var tidsödande och besvärligt.
Med tiden kom Kloster bruk i Långshyttan och Stjändsund bruk bli de mest dominerande. För att förbättra transporterna anlades 1871–1874 en hästdragen järnväg med kanaler och slussar mellan sjöarna Lången, Bysjön, Grycken, Fullen och Edsken till Borns station vid Gävle-Dala järnväg. 1880 ersattes hästarna av ett ånglok på den sista 6 km långa sträckan mellan sjöarna Edsken och Born.
Med tiden insåg man att man måste bli mer rationell för att bli konkurrenskraftig. Mest lönsamt skulle det bli att dra järnvägen mot sydost till Byvalla, där Norra Stambanan passerar. Eftersom bolaget ägde marken mellan Sjärnsund och Byvalla kunde man bygga järnvägen utan koncessionsansökan, eftersom man inte hade planer på allmän trafik. I maj 1889 påbörjades bygget och redan ett halvår senare kunde man påbörja den enskilda godstrafiken. Efter påtryckningar från folk som bodde i trakten och ville åka tåg, skickade man ändå in en koncessionsansökan för allmän trafik och fick den beviljad den 27 mars 1893. Efter några anpassningar kunde Byvalla-Långshyttans Järnväg (BLJ) öppnas för allmän trafik den 1 juni 1883. Trafiken kom huvudsakligen att bestå av blandade tåg med både gods- och persontrafik.
Omlastningen mellan BLJ och Norra Stambanan var inga problem i begynnelsen, eftersom arbetskraften var förhållandevis billig. Men efterhand så ökade dessa kostnader och 1946 gjordes en analys av vad det skulle kosta att bredda BLJ till normalspår. Eftersom man kom fram till att det skulle bli för dyrt, blev breddningen aldrig av.
Tågen tuffade på, med enbart ånglok som dragkraft, fram till 1964 då det av ekonomiska skäl inte gick längre. Den 31 juli gick det sista reguljära tåget och den 13 november samma år kördes det sista godståget i enskild trafik. Mellan åren 1965 och 1967 revs järnvägen upp. Detta arbete utfördes av endast två banarbetare. Det rullande materialet såldes till olika museijärnvägar: Jädraås-Tallås Järnväg, Uppsala-Lenna Järnväg samt Anten-Gräfsnäs Järnväg. På Klosterverkens spårområde användes ångloken för intern godstrafik fram till den 18 november 1971. Det kom att bli Sveriges sista järnväg med ångdrift på smalspår.
Intryck från vår cykling
Vi cyklade Byvalla-Långshyttan Järnväg den 25 juni 2018. Vi startade vid det gamla vattentornet i Byvalla. Vi cyklade vägen upp mot Stjärnsund. Parallellt med landsvägen går banvallen igenvuxen på västra sidan om vägen. På några ställen finns de gamla broarna kvar. Efter ca 3 km finns en skylt där det står Naturreservat till vänster. Härifrån går det cykla på banvallen. Efter ytterligare 3 km kom vi fram till en femvägskorsning. Banvallen försvinner här in i skogen och vi fick cykla på byvägen fram till Dalaåsbo. Här finns stationshuset kvar, det ligger ca 50 meter från banvallen på östra sidan om spåret. Stationsskylten finns också kvar. Här kunde vi cykla på banvallen igen.
Vid sjön Villingen hittade vi en gammal lastplats med lastkajen kvar. Vid Sitjärnen hittade vi en banvaktstuga. Här tappade vi bort banvallen igen och kom inte på den förrän vid Stjärnsunds station. Från Stjärnsund går banvallen längs ett par sjöar på en smal stig till Rörshyttan. Bitvis är stigen mycket svår att cykla på. Från Rörshyttan går banvallen längs Bysjön, men där går det inte att cykla på banvallen, så vi fick cykla över Österby till Västerby. Härifrån är banvallen farbar längs sjön Lången ända till Långshyttan. Stationshuset ligger uppe vid en viadukt i norra änden av Klosterverken i Långshyttan. I trädgåden till vänster om stationshuset ligger en bod, som vi uppfattade som det gamla hållplatsskjulet från Lerhyttan.
Snabbfakta
- 891 mm
- 28 km
- I maj 1891 öppnas Sjärnsund-Långshyttan för enskild godstrafik
- 1 december 1891 öppnas hela järnvägen för enskild godstrafik
- 24 mars 1893 beviljas koncessionen
- 3 maj 1893 öppnas järnvägen för allmän trafik
- 1 augusti 1964 upphör all allmän trafik
- 13 november 1964 upphör all enskild trafik, förutom vid Klosterverken
- 1965–1967 rivs spåren upp
- 11 november 1971 upphör den interna trafiken vid Klosterverken
Länkar