Dannemora-Hargs Järnväg
med bibanan till Lövstabruk
Historik och kuriosa
På 1870-talet ville man, genom att bygga ett järnvägsnät, göra transporterna mellan gruvor och järnbruk billigare och effektivare i norra Roslagen. Utgångspunkten för järnvägen skulle vara Dannemora, vid Uppsala-Gävle järnväg. Olika förslag lades fram och till slut söktes koncession för en 891 mm järnväg mellan Dannemora och Hargshamn, med bibana, sträckan Knaby-Ramhäll. 1878 öppnades Dannemora-Hargs järnväg (DHJ) för allmän trafik. 1917 öppnades bibanan Risinge-Norrvällen och slutligen började man 1918 bygga bibanan Norrmon-Lövstabruk.
I Lövstabruk, med anor från 1500-talet, låg ett vallonbruk. Det hade varit i vallonsläkten de Geers ägo i nästan 300 år, från 1620 till 1917. I juni 1918 hade man börjat bygga bibanan mellan Norrmon och Lövstabruk. Redan i oktober samma år var järnvägen så pass färdig fram till Vigelsbo gruvor, 12 km norr om Norrmon, att man kunde börja köra provisorisk godstrafik. Koncession för järnvägen beviljades den 21 januari 1921 och den 17 km långa fortsättningen till Lövstabruk stod färdig för provisorisk godstrafik den 1 maj 1925. Den 23 december 1926 öppnades banan för allmän trafik. En dryg månad innan den formella öppningen av järnvägen hade den sista smedjan i Lövstabruk, ironiskt nog, lagts ned. Den påbörjade bron över Risforsån blev aldrig färdigbyggd. Brofästet söder om ån finns fortfarande kvar.
Trafiken på järnvägen bestod mestadels av godstrafik som betjänade gruvorna och bruken längs banan: Gubbo, Rörberg, Vigelsbo och Lövstabruk. 1947 upphörde trafiken på bandelen Gubbo-Lövstavik och 1954 lades resten av trafiken ned mellan Gubbo och Norrmon. 1 april 1955 upphörde trafiken formellt. 1956–1957 revs spåren mellan Norrmon och Lövstabruk.
1921 uppgick DHJ i Stockholm Roslagens järnvägars trafikförvaltning (SRJ). 1926 övertog SRJ aktiemajoriteten, men sålde 1935 DHJ till sitt dotterbolag Faringe-Gimo järnväg (FGJ). Den 1 juli 1951 förstatligades SRJ med alla sina dotterbolag, men blev inte formellt införlivat i SJ förrän den 1 juli 1959. 1961 påbörjades breddning av gamla DHJ och en ny sträckning byggdes till Hallstavik 1977, men vid det laget var Lövstabruks järnväg sedan flera år förpassats till järnvägshistorien.
Intryck från cyklingen
Vi hade fått tips om att man skulle kunna cykla på banvallen från Norrmon till Lövstabruk. Detta gjorde vi den 23 juni 2021. Vi startade vid Österby, mellan Österbybruk och Gimo, och cyklade upp i skogen fram till Norrmon och banvallen. Banvallen som kallas Lövstaspåret var i bedrövligt skick. Den fungerar nog att köra terrängfordon på, men inte cykel, med tanke på den grova makadamen. Från Vigelsbo fick vi cykla på länsväg 290 sydväst till Mariebol och därifrån mot nordväst till Andersbo. Sedan cyklade vi norrut till Gräsbo, där vi hittade banans enda järnvägsbyggnad, Gräsbo banvaktstuga. Här kunde vi inte cykla på banvallen, eftersom den gick på privat mark. Men sen tappade vi bort banvallen. Enligt kartan ska Upplandsleden gå på banvallen, men vi kunde inte hitta dit. Från Lövstabruk cyklade vi genom skogen till Österbybruk och sedan längs järnvägen på länsväg 292 tillbaka till Österby.
Snabbfakta
- 891 mm
- Huvudlinjen, Dannemora-Hargshamn, 39 km, med bibanor 85 km
- Bibanan Norrmon-Lövstavik 29 km
- 16 juni 1875 beviljas koncession för huvudlinjen
- 2 januari 1878 öppnas sträckan Dannemora-Harghamn, 39 km, för allmän trafik
- I oktober 1918 öppnas sträckan Norrmon-Vigelsbo, 12 km, för provisorisk godstrafik
- 21 januari 1921 1882 beviljas koncession för sträckan Norrmon-Lövstavik
- 1 maj 1925 öppnas sträckan Vigelsbo-Lövstavik, 17 km, för provisorisk godstrafik
- 23 december 1926 öppnas sträckan Norrmon-Lövstavik för allmän trafik
- 1947 upphör trafiken på sträckan Gubbo-Lövstavik, 23 km
- 1952 upphör trafiken på sträckan Norrmon-Gubbo, 6 km
- 1 april 1955 läggs Norrmon-Lövstabruk formellt ned
- 1956–1957 rivs sträckan Norrmon-Lövstabruk
Länkar
http://www.historiskt.nu/smalsp/srj/dhj/dhj.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%B6vstabruk