Home › Smalspår › Hällefors-Fredriksbergs Järnvägar

Hällefors-Fredriksbergs Järnvägar och
Sävsnäs Järnväg

Historik och kuriosa
Redan på 1720-talet anlades de första hyttorna och hammarna i Sävsnäs. Det rådde högkonjunktur och man kunde göra goda förtjänster på järnprodukter. Tillgången på skog och vattenkraft gjorde Sävsnäs idealiskt. Järnverk anlades även i Gravendal, Strömdal, Fredriksberg, Annefors och Ulriksberg. Malmen till hyttorna kom mestadels från Grängesbergs gruvfält. I slutet på 1700-talet startades ett järnverk även i Tyfors, en del av produktionen från Gravendal flyttades dit eftersom man började lida brist på träkol i Gravendal. Under 1800-talet utvecklades metoderna i järnhanteringen och produktionen och kvaliteten förbättrades. 1882 flyttade smidestillverkningen tillbaka från Tyfors till Gravendal.

Transporten från gruvfälten till hyttorna kunde enbart ske på vintern när myrarna och sjöarna var frusna. 1852 godkändes en koncession för byggandet av en järnväg och kanal mellan Grängesberg och Hörkensjöarna. Byggandet av järnvägen, 4,2 km och 792 mm, påbörjades på våren 1853 och var färdig innan året var slut. Den 14 februari 1854 invigdes järnvägen. Dragkraften bestod av hästar. Hörks kanal mellan Norra och Södra Hörken var också färdig 1853. När Frövi-Ludvika järnväg öppnades 1873 och Bergslagernas Järnväg 1876 hade Grängesberg-Hörkens Järnväg spelat ut sin roll. Transporterna på Norra Hörken fortsatte dock ett antal år till.

För att underlätta transporten till och från järnbruken i Annefors och Gravendal beslutade ägarna att gemensamt bygga en järnväg fram till Bergslagernas Järnväg vid Norra Hörken. Koncession söktes i december 1873 för sträckan Hörken-Strömdal, sträckan Strömdal-Anneberg gick på ägarnas mark, då behövdes ingen koncession godstrafik. Den 21 maj 1874 beviljades koncession för Sävsnäs Järnväg med förkortningen SVJ, som syftar på Sävsnäs Verkens Järnväg. Arbetet med järnvägen påbörjades under sommaren 1873 och stod färdig på våren 1876, 48 km lång och 802 mm bred. Vid besiktningen av banan påtalades flera brister, detta medförde att järnvägen inte blev officiellt öppnad förrän den 30 september 1879.

I Tyfors hade man tillgång till vattenkraft och ett turbindrivet sågverk. Träindustrin blomstrade och man beslutade att bygga en 6 km lång och 802 mm bred hästbana från Tyfors till Neva, vid den nyöppnade Mora-Vänerns Järnväg. Banan var färdigbyggd 1890. Efter några år var volymen av virke så stort att transporterna med häst inte räckte till. Ett av loken på Sävsnäsbanan flyttades 1897 med järnväg över Kristinehamn till Neva. Den 28 maj 1809 beslutades att de två 802 mm banorna skulle byggas ihop. Banbygget påbörjades genast och stod färdigt i slutet av 1910. Samtidigt förstärkte man banan mellan Tyfors och Neva.

Under 1920-talet planerades för en 33 km lång linje mellan Gravendal och Hällefors. På grund av de dåliga konjunkturerna fick man skjuta projektet på framtiden. Hellefors Bruks Aktiebolag (HBA) hade intressen i Gravendal och köpte med tiden aktiemajoriteten i SVJ. 1927 sökte man och fick koncession för byggandet av den nya linjen. Med hjälp av Arbetsmarknadskommissionen, så kallade AK-arbeten, kunde bygget påbörjas 1928. En del av banvallen byggdes på gamla bruksbanor från Hällefors bruk. På senhösten 1930 avsynades järnvägen och kunde öppnas för allmän trafik. I samband med invigningen ändrades hela järnvägens namn till Hällefors-Fredriksbergs Järnväg (HFJ). Mellan Hällefors och Gäddsjön gick HFJ parallellt med BJ. Det hände då och då att tågen på de båda linjerna körde ikapp, tåget på HFJ förlorade alltid den kampen.

HFJ förfogade nu över ett bannät på 107 km. Förutom den T-formade huvudlinjen fanns även några industrispår. När lönsamheten för järnindustrin gick ned ersatte man den med massafabriker. 1935 byggdes en ny station vid Fredriksberg. På grund av att man byggt bandelarna i olika etapper låg stationen vid Anneberg lite illa till och var dessutom en säckstation. Med den nya stationen i Fredriksberg kunde kan köra genomgående trafik till Tyfors. Efter öppnandet av linjen mellan Gravendal och Hällefors tappade linjen mellan Hörken och Gravendal sin betydelse. 1940 beslutades att denna sträcka skulle läggas ned. Redan samma år revs sträckan Hörken-Nittkvarn. I slutet av 1944 påbörjades även rivningen av sträckan Nittkvarn-Gravendal. Under 1950-talet minskade hela järnvägens betydelse och trafiken blev allt glesare. Det sista persontåget mellan Fredriksberg och Hällefors gick den 30 september 1954. Det sista godståget mellan Fredriksberg och Neva gick den 30 september 1962, sträckan revs 1964. Linjen Fredriksberg-Hällefors levde kvar med enskild godstrafik till den 1 juli 1970. Banan revs sedan 1970–1971. Ett av loken från HFJ finns bevarat vid Anten-Gräfsnäs Järnväg, ombyggt till 891 mm.

Intryck från vår cykling
Hällefors-Gravendal cyklade vi den 6 juni 2017. Hällefors station är en tråkig 1960-talsbyggnad som ligger 100 meter söder om Hällefors nybyggda resecentra. Hällefors bruks station ligger vid Sikforsvägen och är en betydligt vackrare byggnad. Banvallen mellan Hällefors och Gravendal finns kvar nästan hela vägen. Vi cyklade norrut längs Gäddsjövägen och korsade järnvägen i norra änden av Hällefors. Härifrån var det lätt att cykla på banvallen norrut. Vi hittade ett hus som skulle kunna vara Gäddsjöns bv. Vi fortsatte på grusvägen längs sjön Norr-Älgen. Från Sävenfors och ca 4 km norrut går det inte cykla på banvallen. Den går längs med vägen, men är överväxt med gräs och sly. I Sävenfors hittade vi ett hus som är tillbyggt på längden, det ser ut att kunna varit ett stationshus från början.

När vi korsat Sävälven vid Silkesdamm, kom vi fram till två brofästen på varsin sida om vägen, här fanns en järnvägsbro över vägen under järnvägsepoken. Vid norra brofästet går en väg upp till banvallen. Uppe vid banvallen ligger Silkesdamms banvaktstuga. Härifrån fortsätter banvallen längs Sävälven ända fram till Gravendal. 5,5 km norrut ligger Pantsartorps station. 3 km norr om Pantsartorp finns ett gammalt vattentorn kvar, vid Laxbäcken. Ytterligare 5 km norrut ligger Gravendal. Underlagets kvalitet skiftar på den 33 km långa banvallen. Bitvis är det mycket bra underlag, men på andra ställen är grusvägen mycket ojämn och svårcyklad.

Gravendal-Fredriksberg cyklade vi den 10 juni 2017. Från Gravendal cyklade vi upp i skogen norrut på en skogsbilväg. Efter 1,5 km kom vi på banvallen. Härifrån går banvallen nästan rakt mot nordväst 15 km till Fredriksberg. Det finns inga hållplatser eller banvaktstugor kvar. Banvallen är i mycket dåligt skick. I Fredriksberg finns två stationshus kvar, Fredriksberg och Annefors. Från Fredriksberg tog vi bilen till Tyfors och Neva. I Tyfors finns stationshuset kvar och ligger på andra sidan av riksväg 26. I Neva finns bara den förfallna jordkällaren kvar av den gamla stationen.

Gravendal-Hörken cyklade vi den 9 juni 2017. Vi startade vid Gravendals bygdegård och cyklade österut. De första 7 km fick vi cykla på vägen, eftersom banvallen, som går parallellt med vägen, utgörs av en gräsbevuxen ojämn stig. Strax innan Strömdal gör banvallen en böj mot norr till Smalsjön, för att undvika de branta stigningarna. I Strömdal är stationshuset rivet, men det finns en minnestavla över järnvägen och stationshuset. Nästa anhalt var Lövsjöväxeln. Detta unikum i Sverige. På grund av de branta stigningarna vid Lövsjöhöjden var det omöjligt för järnvägsingenjören att bygga järnvägen rakt fram till en rimlig kostnad. Man löste problemet genom att anlägga en säckstation, där man vände färdriktning på tåget. Denna lösning finns ingen annanstans i Sverige, men däremot i bergiga delar av Peru och Indien. 

Efter Lövsjöväxeln kunde vi cykla på banvallen ända till Hörken. Efter 3-4 km kom vi fram till Palahöjdens banvaktstuga och därefter ett hus som skulle kunna vara Palahöjdens stationshus. Vi fortsatte till Nittkvarn där både stationshuset och banvaktstugan finns kvar. Vid Smaltjärn skulle eventuellt hållplatsstugan finnas kvar, men den hittade vi inte, så troligtvis är den riven. Pingstabergs banvaktstuga är riven, endast grunden finns kvar samt en minnestavla. Nu återstod endast ca 5 km till Hålldammens banvaktstuga. Hörkens station är riven, så där fanns inget att hämta.

Den här banvallen var bland de jobbigaste vi har cyklat. Det var backe upp och backe ner. Underlaget växlade mycket, mestadels grusväg i skiftande kondition. Allt från alldeles nylagd till sönderkörd av skogsmaskiner. Trots att det var jobbigt ätt cykla, så var Gravendal-Hörken mycket givande. Många info-tavlor berättar om järnvägens historia.

Snabbfakta

  • 802 mm bred
  • 63 km (Hörken-Neva) och 33 km (Gravendal-Hällefors)
  • 21 maj 1874 beviljas koncession för sträckan Hörken-Strömsdal
  • Juli 1875 öppnas sträckan Hålldammen-Strömsdal, 21 km, för provisorisk godstrafik
  • 10 oktober 1876 öppnas sträckan Strömdal-Annefors, 25 km, för provisorisk godstrafik
  • 3 januari 1877 öppnas sträckan Hörken (vid BJ)-Hålldammen för provisorisk godstrafik
  • 15 september 1878 öppnas sträckan Hörken-Annefors, 47 km, för allmän trafik
  • 1890 öppnas sträckan Neva-Tyfors, 6 km, för enskild godstrafik
  • 1910 öppnas sträckan Tyfors-Annefors, 10 km, för enskild godstrafik
  • 1927 troligtvis koncession för sträckan Hällefors-Gravendal
  • 15 maj 1928 byter Annefors station namn till Fredriksberg
  • 11 oktober 1929 öppnas sträckan Fredriksberg-Neva för allmän trafik
  • Hösten 1929 öppnas sträckan Gravendal-Sävenfors, 20 km, för enskild godstrafik
  • I augusti 1930 öppnas sträckan Sävenfors-Hällefors, 13 km för enskild godstrafik
  • 1 april 1931 övertas SVJ av HFJ och Hällefors-Gavendal öppnas för allmän trafik
  • 1 januari 1940 upphör trafiken på sträckan Hörken-Gravendal
  • 1940 rivs sträckan Hörken-Nittkvarn
  • Våren 1945 upphör virkestransporter på sträckan Gravendal-Nittkvarn
  • 1945–1946 rivs sträckan Gravendal-Nittkvarn
  • 1 oktober 1954 upphör persontrafiken på sträckan Hällefors-Fredriksberg
  • 1 januari 1964 upphör godstrafiken på sträckan Fredriksberg-Neva
  • 1964–1965 rivs sträckan Neva-Fredriksberg
  • 1 juli 1970 upphör den sista godstrafiken på sträckan GravendalHällefors-Fredriksberg
  • 1970–1971 rivs sträckan Hällefors-Fredriksberg

Länkar
https://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4llefors%E2%80%93Fredriksbergs_J%C3%A4rnv%C3%A4gar
Sundström, Erik och Eriksson Hans (2003) Smalspår och sjöfart i Bergslagen, 802-banorna, Stenvalls förlag