Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg
Historik och kuriosa
I Bergslagen, norr om Köping, breder stora skogar ut sig med rika malmfyndigheter. Längs ån Hedströmmen, som rinner ut i Mälaren vid Köping, växte flera järnbruk upp, i anslutning till gruvorna. Redan 1853 kom tanken upp att bygga en järnväg längs ån, för att öka effektiviteten på transporter av järnprodukter. 1856 lades ett förslag fram på en normalspårig järnväg från Köping till Uttersberg. Man bildade ett bolag och ansökte om statslån, men fick avslag. Frågan fick bero fram till 1862, då man lade fram ett nytt förslag på en smalspårig järnväg med spårvidden 3,5 engelska fot, 1067 mm. För denna järnväg fick man både koncession och statslån. Hösten 1863 påbörjades bygget av järnvägen.
När man beställde loken från loktillverkaren Munktell, uppkom ett missförstånd om spårvidden. Vid en kontrollmätning mätte man från mitten på rälerna, istället för som brukligt, mellan innerkanterna. Resultatet blev 3,59 engelska fot, 1093 mm. När de tre loken levererats och man insåg misstaget, blev det billigare att bredda spåret, som man hunnit bygga, än att bygga om loken. När vagnarna levererades med spårvidden 1067, blev dessa också ombyggda till 1093 mm.
I december 1864 kunde man börja köra provisorisk godstrafik mellan Köpings hamn och Kolsva. Den 11 september 1865 kunde man börja med provisorisk persontrafik på hela sträckan, men banan öppnades inte officiellt förrän den 1 juni 1866. Den pampliga invigningen av Köping-Uttersbergs Järnväg (KUJ) ägde rum den 27 juni 1866. 1874 byggdes ett 600 meter långt anslutningsspår till Köpings station vid Arboga-Köpings Järnväg, som hade öppnats 1867.
12 km nordväst om Uttersberg ligger Riddarhyttan, där det också fanns gruvor och järnbruk. Ägarna var angelägna att också kunna använda järnvägen för sina transporter. Ändå skulle det dröja ända till 1879 innan en koncession om att bygga Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg (URJ) kom till stånd. Den 1 augusti 1880 kunde järnvägen öppnas för allmän trafik. Man hade avtalat med KUJ att de skulle sköta trafikeringen.
När Stambanan Örebro-Krylbo byggdes år 1900 kom den att korsa URJ norr om Uttersberg. URJ sökte då koncession för ett 2 km långt anslutningsspår från Ugglefors, vid URJ till Krampen, vid Stambanan. Bibanan stod färdig 1 april 1901. Denna anslutning var mycket gynnsam för URJ.
Efter många års förhandlingar köptes URJ av KUJ och Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg (KURJ) bildades 1911. Detta var en god affär och man hade nu råd att bygga bibanor till gruvor i närheten av järnvägen.
1916 köpte Norrköpings stad aktiemajoriteten i KURJ, man hade en vision om att förlänga järnvägen till Norrköping. Av detta blev inget och man sålde sedan vidare järnvägen till Köpings stad 1931. I slutet av 1940-talet minskade intäkterna på järnvägen. Ökade driftskostnader och minskad malmbrytning var den största orsaken. Flera av bibanorna till gruvorna lades ned och rälsen revs upp. Den 1 juli 1952 tog SJ över KURJ. Den 1 september 1952 lades persontrafiken ned. Godstrafiken lades ned etappvis 1966-1969. Längst höll man på mellan Riddarhyttan och Krampen.
Våra intryck från cyklingen
Den 19 juni 2014 cyklade vi Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg. Vi ställde bilen i Skinnskatteberg och cyklade de 14 km till Riddarhyttan. Anledningen till denna omväg var att vi planerade att ta bussen tillbaka till Skinnskatteberg från Köping. Skinnskatteberg ligger 128 m ö h, på vägen till Riddarhyttan passerade vi Bäckgruvan på 181 m ö h. Riddarhyttan ligger 160 m ö h, det blev med andra ord en ansträngade cykling i ösregn, de första 14 km. Köping ligger å andra sidan 3 m ö h, så cyklingen mot Köping blev mindre ansträngande.
I Riddarhyttan finns lokstallet kvar. Det inrymmer ett café samt ett litet järnvägsmuseum. Från Riddarhyttan till Uttersberg kunde vi inte cykla på banvallen, den är för dålig, även om det mesta av den finns kvar i skogen. Längs vägen hittade vi Uttersbergs banvaktstuga och Uttersbergs station, som verkar lite överdimensionerad i den lilla byn.
Från Uttersberg till Köping kunde vi sedan cykla på banvallen nästan hela vägen, med korta undantag, där cykelvägen, av olika anledningar är dragen en alternativ väg. Det var inte lätt att hitta alla järnvägsbyggnader som enligt uppgift ska finnas kvar. Många av dem är ombyggda till oigenkännlighet och vi hade inga GPS-kordinater att gå på. Vi hittade stationshusen i Karmansbo, Gisslarbo, Köping samt Köpings hamn. På en industritomt strax innan Köping hittade vi även Åsby banvaktstuga.
Det ihållande regnet på morgonen upphörde fram på förmiddagen, så det blev på det hela taget en fin cykeltur. Nerförsbacken från Riddarhyttan till Köping märktes tydligt och underlättade cyklingen.
Snabbfakta
- 1093 mm
- 47 km
- 30 oktober 1863 koncession för Köping-Uttersberg
- 1 juni 1866 öppnas Köping-Uttersbergs järnväg, 35 km
- 7 mars 1879 koncession för Uttersberg-Riddarhytten
- 1 augusti 1880 öppnas Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg, 12 km
- 27 oktober 1899 koncession för Ugglefors-Krampen
- 1 april 1901 öppnas bibanan Ugglefors-Krampen, 2 km
- 1 januari 1911 bildas Köping-Uttersberg-Riddarhyttans Järnväg
- 1 juli 1952 förstatligas KURJ
- 1 september 1952 läggs persontrafiken ned
- 1954 rivs anslutningsspåret till Köping station
- 1966-1969 upphör godstrafiken
- 1968-1970 rivs spåren Köping-Ugglefors
- 1971 rivs de sista spåren, mellan Riddarhyttan och Krampen
Länkar
http://www.historiskt.nu/smalsp/kuj/kurj.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Utterberg%E2%80%93Riddarhyttans_J%C3%A4rnv%C3%A4g
http://www.kujmf.se/index.html