Nordmark-Klarälvens Järnvägar
Historik och kuriosa
I Uddeholm finns stålbolaget Uddeholm AB med anor från 1700-talet. När Karlstad 1869 fick järnvägsförbindelse, såg ledningen för Uddeholmsbolaget möjligheten att bygga en egen järnväg som kunde förbindas med Nordvästra Stambanan i Karlstad. 1873 beslutades att bygga två linjer med spårvidden 891 mm: en från gruvfälten i Taberg via Motjärnshyttan till Sjögränd och en från Edebäck till Skymnäs via Sjögränd. Eftersom man enbart tänkt sig godstransporter inom det egna bolaget och att järnvägen drogs över bolagets egna marker behövde man inte söka koncession för järnvägsbygget. Det vara bara på sträckan Taberg-Motjärnshyttan, som inte gick över bolagets marker, som man behövde söka koncession för. I april 1874 började man bygga sträckan Taberg-Motjärnshyttan och redan i oktober kunde man börja med provisorisk trafik på Uddeholms Järnväg. Under 1874 började man även bygga resterande sträckor.
Samtidigt började ett annat järnvägsbolag, Filipstad Norra Bergslags Järnväg (FNBJ), att bygga en 891 mm järnväg mellan Filipstad och Nordmark. Denna stod färdig den 3 mars 1876. Uddeholms Järnväg såg då möjligheten till samtrafik på banorna och sökte i efterhamn koncession för sin järnväg och fick det den 17 augusti 1877. Den 17 december 1877 stod hela Uddeholms Järnväg färdig och kunde öppnad för trafik. I maj 1880 bildade man ett separat järnvägsbolag, skilt från Uddeholm AB, Nordmark-Klarälvens Järnväg (NKlJ). Från juli samma år skötte man driften på Filipstad-Nordmarks Järnväg.
1 oktober 1890 öppnades Skymnäs-Munkfors järnväg (SMJ). 1903-1904 öppnades Karlstad-Munkfors Järnväg (KMJ). 1915 Karlstad-Skoghall Järnväg (KSJ). Alla dessa järnvägar hade spårvidden 891 mm och Nordmark-Klarälvens Järnväg skötte driften även på dessa järnvägar. I oktober 1920 hade Nordmark-Klarälvens Järnväg förvärvat alla ovan nämnda järnvägar och man bytte namn på bolaget till Nordmark-Klarälvens Järnvägar. Länk till karta
Under första världskriget ökade priserna på stenkol, som användes för att elda ångloken. Den 10 december 1920 började man att elektrifiera järnvägen. Redan den 2 oktober 1921 var arbetet klart ända från Karlstad Östra till Filipstad. NKlJ var en av få privatbanor som inte togs över av SJ, när de flesta svenska järnvägar förstatligades på 1940-talet. Först när hela järnvägen var nedlagd övertog SJ sträckan Karlstad-Skoghall.
Intryck från cyklingen
Vi cyklade hela Nordmark-Klarälvens Järnväg i juni 2013. När vi planerade åt vilket håll vi skulle cykla banvallen tittade vi på järnvägens banprofil, för att se åt vilket håll det skulle gå mest nedför. Filipstad ligger på 140 m över havet och Karlstad på 40 m ö h. Banans högsta punkt ligger vid Sundsjön, 269 m ö h, 34 km norr om Filipstad. Det skulle alltså bli tufft i början, men lättare på slutet. Första dagen, 19 juni, cyklade vi Filipstad-Hagfors, andra dagen, 20 juni, Uddeholm-Karlstad och tredje dagen, 22 juni, Uddeholm-Edebäck, samt dressin Uddeholm-Hagfors.
Från Filipstad till Finnshyttan ska man kunna cykla på den gamla banvallen, men den kunde vi inte hitta. Vi följde istället länsväg 246 fram till Finnhyttans industriområde och cyklade upp till höger på en grusväg och hittade där Finnshyttans stationshus. Härifrån kunde vi sedan följa banvallen ända till Finnmossen, strax söder om Nordmark. Det var tungt och mödosamt, underlaget var på sina ställen ganska dåligt.
Efter Nordmark var banvallen ännu sämre och uppmärkt som skoterled. Vi valde att cykla på vägen härifrån. De närmaste 17 km till Sundsjön hade vi en stigning på 100 meter framför oss. Det var tufft, men efter den högsta punkten var det mest nedför. Vi fick hela tiden ha koll på kartan, så att vi hittade stationshusen och banvaktstugorna vi skulle fotografera. Eftersom vi inte var på själva banvallen, fick vi göra avstickare in i skogen här och var.
Nästan alla stationshus och banvaktstugor finns kvar, så det finns mycket att se, även om omgivningarna bjuder på mest skog. Det har inte uppstått några större samhällen, längs den här änden av NKlJ, endast små byar med max ett 30-tal hus. Först när vi kom till Geijersholm, kom vi till ett större samhälle. Därifrån var det inte långt kvar till Hagfors.
När man cyklar dressin från Stjärnfors, norr om Uddeholm, till Hagfors, 6 km, så ingår ett besök i Hagfors järnvägsmuseum. Det är väl värt ett besök. Här finns flera lok och vagnar kvar och även det gamla landsvägslokomotivet, som köptes in av Uddeholmsfabriken för att dra last på landsvägen, innan järnvägstiden. Det gick inte som man tänkt, loket var för tungt och vägarna för dåliga. Det körde i diket redan på ”jungfrufärden”. Senare använde man det som kraftkälla till kranen i Edebäcks hamn.
I Uddeholm börjar den i iordninggjorda Klarälvsbanan, asfalterad 9 mil ända fram till Karlstad. Från Uddeholm cyklar man längs Rådasjön fram till Sjögränd. Från Sjögränd tog vi en avstickare på den 5 km långa bibanan till Edebäck. Härifrån fraktade Uddeholm sitt gods på Klarälven. Tillbaka i Sjögränd, går cykelleden under ca en km en annan väg än banvallen. Om man vill hitta stationshuset får man ge sig ner till sjön på en liten grusväg, strax innan cykelleden svänger ner till banvallen igen. I Råda cyklade vi på en svängd järnvägsbro över Åråsälven. Den här brotypen är enligt uppgift mycket ovanlig.
Vi fortsatte söderut, mestadels i nerförsbacke, genom skogar och över fält. På några ställen ser man Klarälven, men inte så mycket som vi trodde innan. Man passerar kända orter som Munkfors, Ransäter och Forshaga. Strax efter Ruds banvaktstuga, söder om Ransäter, finns en liten bod med information om järnvägen. Väl värd ett besök. I Deje korsade vi Bergslagens Järnvägar. Här finns också ett gammalt lokstall kvar. Vi cyklade över Klarälven på ståtliga järnvägsbroar i Deje och Forshaga. De flesta av de fina järnvägsstationerna och banvaktstugorna finns kvar och är lätta att hitta.
Det var en mycket behaglig cykeltur. De 9 milen tog inte mer än sju timmar att cykla inklusive raster. Det enda som var besvärligt var att hitta från cykelledens slutpunkt till Karlstad C. Den vackra Karlstad Ö är dessvärre riven.
Snabbfakta
- 891 mm
- 170 km lång
- 10 april 1874 beviljas koncession för den första sträckningen.
- I oktober 1874 öppnas Taberg-Motjärnshyttan för industriell trafik, 17 km
- 10 mars 1876 öppnas Filipstad-Nordmarks Järnväg av FNBJ, 17 km
- 17 december 1876 öppnar NKlJ sträckorna Sjögränd-Skymnäs, 12 km, och Nordmark-Sjögränd-Edebäck, 55 km
- 1 oktober 1890 öppnar NKlJ Sjögränd -Munkfors, 24 km
- 1 oktober 1903 öppnar KMJ sträckan Munkfors-Deje, 29 km
- 1 mars 1904 öppnar MKJ sträckan Deje-Karlstad, 30 km
- 15 april 1906 öppnas Karlstad Ö-Karlstads hamn
- 20 september 1915 öppnas Karlstad-Skoghalls Järnväg (KSJ), 10km
- 1921 elektrifieras hela NKlJ
- 1 oktober 1921 övertar NKlJ järnvägsbolagen FNBJ, KMJ samt KSJ
- 1938 läggs ett treskenspår, normalspår, Karlstad-Skoghall
- 15 maj 1939 läggs trafiken ned på sträckan Sjögränd-Edebäck
- 1 september 1949 läggs trafiken ned på sträckan Nordmark-Taberg
- 10 juni 1950 läggs trafiken ned på sträckan Filipstad V-Hagfors
- I juni läggs trafiken ned på sträckan Geijersholm-Starrkärr
- 10 juni 1954 upphör persontrafiken på sträckan Sjötullen-Skoghall
- 5 januari 1979 läggs trafiken ned på sträckan Musjöheden-Hagfors
- 11 augusti 1979 ställs trafiken in på sträckan Deje-Karlstad Ö
- 1 oktober 1990 läggs all trafik ned på sträckan Hagfors-Deje
- 1 november 1991 övertas den sista kvarvarande sträckan Sjötullen-Skoghall av SJ
Länkar till hemsidor
http://www.historiskt.nu/smalsp/nklj/nklj.html
http://www.historiskt.nu/bandata/bandelsdata/LOK-reg/H1860.htm
http://www.stiglundin.se/jarnvag/18109626/nklj/index.htm