Stavsjö Järnväg – Nunnebanan  

Historik och kuriosa
Nunnefjärilens härjningar i södra Södermanland och Norra Östergötland i slutet av 1800-talet gav upphov till bygget av en ny järnväg i området, vilken i folkmun kom att kallas Nunnebanan. Åren 1898-1902 angrep nunnefjärilens larver ett 3000 hektar stort skogsområde i socknarna Björkvik och Kila. Skogsägarna såg då som ända möjlighet, för att rädda timret, att bygga en järnväg, för att kunna forsla ut timret till en hamn vid Bråviken ca 20 km söderut. Snabbast och billigast skulle det bli med en 600 mm bred järnväg.

Man sökte koncession för en elektrifierad järnväg, men ändrade sig sedan till att köra med ångdrift. Byggandet påbörjades den 1 juli 1900 och det beräknades att arbetet skulle vara färdigt till 1 januari 1902. Redan i september 1901 kunde man påbörja inofficiell trafik på järnvägen. Den 26 augusti 1903 kunde slutligen hela banan, från Kolmården vid Bråviken till Virå bruk i Södermanland, öppnas för allmän trafik.

Järnvägen utnyttjades maximalt under den första 10-års perioden. Efterhand anlades flera lastplatser längs linjen, för att lasta timmer. Med tiden blev Nunnebanan även ett populärt utflyktsmål för Norrköpingsborna. Det gick en reguljär båtförbindelse från Norrköping till hamnen i Kolmården.

1913 öppnade SJ en järnvägslinje mellan Järna och Nyköping. Den nya järnvägen korsade Nunnebanan på en bro, strax väster om Stavsjö. Nunnebanans ägare planerade för ett förbindelsespår till den normalspåriga järnvägen, från Stavsjöbruk till Stavsjö. Den en kilometer långa bibanan öppnades den 25 september 1916.

Efter första världskriget minskade skogsavverkningarna i området och Nunnebanan blev olönsam. 1924 fick banan nya ägare. 1939 var det definitivt slut och banan revs upp samma år. Av det rullande materialet finns en del bevarat i Mariefred, på Östra Södermanlands museijärnväg och en del vid museijärnvägen i Lakvik. Vid Nunnebanans forna ändstationer finns också ett par vagnar uppställda.

Intryck från vår cykling
Vi cyklade Stavsjö järnväg den 17 juni 2015. Vi startade vid Kolmårdens station. Det ursprungliga stationshuset brann som ned 1997, men det byggdes upp igen med identiskt utseende och inrymmer nu en restaurang.

Vid nordvästra utfarten av samhället står en portal som inbjuder vandrare och cyklister till Nunnebanan. Här börjar en 17 km lång cykelled som går på stigar, grusvägar samt bitvis även asfalterade vägar. Den följer Stavsjö gamla järnväg ganska exakt. Bitvis är den bra skyltad, men på en del ställen hittar man inte rätt, om man inte har en bra karta. Förutom Kolmårdens station finns även Gusätter och Virå banvaktstugor kvar, samt Stavsjö bruk och Virå station. Vi följde även stickspåret till Stavsjö station, vid Nyköpingsbanan. Vid Stavsjö by finns ett av brofästena kvar efter bron, som ledde järnvägen över landsvägen.

Vi blev lite besvikna på att underlaget på cykelleden var ganska dåligt på flera ställen. Ömsom grov makadam och ömsom alldeles för fin sand. Vi hade väntat oss lite bättre av en skyltad cykelled.

Snabbfakta

• 600 mm
• 18 km + 1 km till Stavsjö station
• 30 november 1899 koncession för elektrifierad järnväg beviljas
• 1 juli 1900 arbetet påbörjas
• 27 september 1901 koncessionen ändras till ångdrift
• 19 juli 1902 öppnas för provisorisk trafik, 18 km
• 26 augusti 1903 öppnas för allmän trafik
• 25 september 1916 öppnas förbindelsespåret till Stavsjö, 1 km
• 1 februari 1933 upphör persontrafiken
• 18 augusti 1939 upphör godstrafiken
• 1939 rivs rälsen

Länkar
https://sv.wikipedia.org/wiki/Stavsj%C3%B6_J%C3%A4rnv%C3%A4g
http://www.historiskt.nu/smalsp/stafsjo/stavsjo.html