Ulricehamns Järnväg
Historik och kuriosa
Föregångaren till Västra Centralbanan (VCJ), med sträckan Ulricehamn-Falköping, var den smalspåriga Ulricehamns Järnväg (VJ), Ulricehamn-Vartofta. När bygget av stambanor kommit i gång i Sverige i mitten på 1800-talet ville man även i Ulricehamn ha en järnväg med förbindelse till stambanorna. Ulricehamn, vid sjön Åsundens norra ände, hade under århundraden nyttjat sjötrafik för godstransporter. När man planerade sträckningen av järnvägen valde man att lägga anslutningen vid stambanestationen Vartofta istället för Falköping. Man var i Ulricehamn rädda för att folk skulle uträtta sina affärer i Falköping, istället för Ulricehamn, om man fick direktförbindelse till Falköping.

Koncessionen för Ulricehamn-Wartofta Järnväg beviljades den 26 januari 1872. Den 1 maj 1872 togs det första spadtaget på järnvägsbygget. Under byggtiden hände två allvarliga olyckor, där en arbetare omkom vid en växling och en yngling blev påkörd av tåget och fick amputera ett ben. Vid besiktningarna av järnvägen under 1874 underkändes järnvägen tre gånger innan den kunde godkännas för allmän trafik. Den 4 december 1874 invigdes järnvägen med pompa och ståt i närvaro av bland andra landshövdingen.

Redan första vintern drabbades man av trafikproblem, när det i januari snöade så mycket att man inte kunde ta sig fram. 1880 förärades Ulricehamn ett kungabesök, när Oscar II kom resandes på järnvägen. Varje år till marknaderna i Ulricehamn och Trädet sattes det in extratåg för besökarna. Som så många andra järnvägar i Sverige fick Ulricehamn-Wartofta Järnväg ekonomiska problem. En rekonstruktion gjordes den 8 november 1878 och bolagets nya namn blev Ulricehamns Järnväg.

1903 köptes hela bolaget av det nybildade VCJ, som hade för avsikt att bygga en normalspårig järnväg från Falköping till Landeryd. Järnvägen mellan Ulricehamn och Åsarp breddades och fick delvis ny sträckning och invigdes för trafik den 21 december 1906. Trafiken på VCJ varade fram till 1985. Banan revs upp 1991 och byggdes om till cykelled.

Sträckan Åsarp-Vartofta, 8 km, såldes till Tidaholms Järnväg den 28 oktober 1907. Den breddades till normalspår, men lades ner den 16 november 1918 på grund av brist på lönsamhet.

Våra intryck från cyklingen
Att hitta lämningar efter en järnväg som lades ner för över 100 år sedan är inte lätt. Den 7-8 juli 2020 cyklade vi VCJ:s sträckning mellan Ulricehamn och Slutarp och gjorde en avstickare till Vartofta. Banvallen är asfalterad hela vägen. Från Slutarp cyklade vi över Vårkumla till Vartofta. Stationshuset i Ulricehamn är givetvis från VCJ:s tid, likaså bron över Ätran i norra änden av bangården. I Timmele finns UJ:s stationshus Lena kvar, ca 100 meter norr om Timmele station. I Dalum användes UJ:s station som banvaktstuga till VCJ. I Trädet ligger UJ:s gamla banvaktstuga kvar söder om korsningen där VCJ:s banvaktstuga ligger. UJ:s stationshus i Trädet flyttades till Kinnarp. På skoj har jag gjort en retuschering av Kinnarps stationsskylt. I Vartofta hittade vi en banvaktstuga, en info-skylt bekräftar det, men vi kunde inte reda ut till vilken bana den tillhört, så den får gästspela här.

Snabbfakta

• 891 mm
• 37 km lång
• 26 januari 1872 beviljas koncession
• I november 1873 öppnas sträckan Vartofta-Trädet för provisorisk godstrafik
• I april 1874 öppnas sträckan Trädet-Blidsberg för provisorisk godstrafik
• 17 juni 1873 öppnas hela järnvägen för provisorisk godstrafik
• 4 december 1874 öppnas järnvägen för allmäntrafik
• 1903 köps Ulricehamns Järnväg av Västra Centralbanan
• 1906–1907 breddas järnvägen till normalspår
• 20 augusti 1906 upphör smalspårstrafiken Ulricehamn-Åsarp
• 16 februari 1907 upphör smalspårstrafiken Åsarp-Vartofta

Litteratur
Forsæus, Svante (2004). Ulricehamns järnväg: Ulricehamn-Wartofta järnvägsaktiebolag och Ulricehamns nya järnvägsaktiebolag 1871-1907. Malmö: Stenvall