Voxna-Lobonäs Järnväg
Historik och kuriosa
I samband med att Dala-Hälsinglands Järnväg öppnade 1899, såg industriföretaget Ljusne-Voxna AB över möjligheterna att anlägga en järnväg i de skogsrika trakterna mellan Voxna och Lobonäs. När den 802-mm breda Bredsjö-Degerfors Järnväg (BDJ) 1907 breddades till 1435 mm, såg man möjligheten att för en rimlig kostnad köpa begagnat material och bygga den 30 km långa järnvägen med 802 mm bredd. Från Stockholm-Rimbo Järnväg och Nora-Karlskoga Järnväg inköptes två begagnade broar. Från BDJ inköptes även begagnade lok och vagnar. Järnvägen började byggas sommaren 1907 och kunde öppnas för allmän trafik den 10 november 1908.

Bron över Voxnan, vid Vinströmmen, hade en nedåtvänd brobåge. Detta ställde till problem vid vårfloder, då vattnet kunde stiga så högt att bråte som följde med strömmen riskerade att dra med sig bron.

Det mesta som transporterades på järnvägen var Ljusne-Voxnas egna skogsprodukter, som ved, träkol, stubbar och rötter. Man hade även tre egna personvagnar och körde blandade tåg med gods- och persontrafik.  Lilltåget, som banan kallades i folkmun, tuffade på i 24 år, innan tiden hann ifatt det och lönsamheten upphörde. Den 1 december 1932 lades trafiken ned och under sommaren 1933 revs järnvägen upp.

När järnvägen lades ned såldes större delen av det rullande materialet vidare till den 802 mm breda Hällefors-Fredriksbergs Järnvägar. På så sätt kom dessa lok och vagnar att trafikera samtliga 802-mm banor, med allmän trafik, som funnits i Sverige.

Intryck från vår cykling
Vi cyklade Voxna-Lobonäs Järnväg den 26 juni 2018. Eftersom stationshuset i Voxna är rivet startade vi vid Voxna bruk. Där finns stationshuset kvar och även järnvägsbron över Sälmån.

Vi cyklade norrut på västra sidan av Voxnan. En stor del av banvallen upp till Vinströmmen är ombyggd till bilväg. På vägen norrut passerade vi Kilen och Njupa hållplatser, som båda ligger precis vid vägen. Vid Vinströmmen gick järnvägen på en bro över till östra sidan av Voxnan. Denna bro finns inte kvar. Det är glest med broar över Voxnan, men på kartan hittade vi en bro vid Södra Blommaberg. Vid bron fanns en skylt "Bron beträdes på egen risk". Och det var verkligen med risk för livet som insats vi tog oss över, det var stora hål i bron en bit ut.

Väl på andra sidan cyklade vi upp till väg 296 vid byn Lövriset. Här hittade vi ett fallfärdigt hållplatsskjul. Från Löviset till Lobonäs cyklade vi på 296:an hela tiden. Banvallen går parallellt med landsvägen hela sträckan, ibland försvinner den in i skogen och dyker upp igen längre fram. Tyvärr utgörs underlaget i stort sett hela sträckan av lös sand, så det bar sig inte att cykla där.

Spontant kan man ju tänka sig att banvallen går uppför hela vägen till Lobonäs, eftersom den följer Voxnan uppströms, men högsta punken ligger en bit söder om Lobonäs, så vi fick kämpa i uppförsbackar åt båda hållen. Att cykla över livsfarliga broar är inget vi rekommenderar varken den räddhågsne eller den dumdristige. Det gäller att ta det mycket försiktigt och ha respekt för faran.

Snabbfakta

  • 802 mm
  • 29 km
  • 6 september 1907 beviljas koncession
  • 13 november 1908 öppnas järnvägen för allmän trafik
  • 1 december 1932 läggs all trafik ned
  • Sommaren 1933 rivs järnvägen upp

Länkar

https://sv.wikipedia.org/wiki/Voxna%E2%80%93Lobon%C3%A4s_J%C3%A4rnv%C3%A4g
http://www.historiskt.nu/smalsp/wlj/wlj.html