YNGS-DAGLÖSE JÄRNVÄG

Historik och kuriosa
De första järnvägarna i Sverige byggdes i Bergslagen. Gruvorna och bruken hade behov av att kunna transportera malm och järn på ett smidigt sätt. Före ånglokens tid växte det fram ett stort antal hästbanor mellan sjöarna, och många av dessa byggdes i östra Värmland. En av dem var Yngs-Daglöse Järnväg mellan sjöarna Yngen och Daglösen, vid Filipstad. Gruvan i Persberg, vid Yngen, hade behov en transportled till Filipstad, vid Daglösen. Här låg även Storbrohyttan, där malmen förädlades. Från Filipstad kunde man sedan frakta malmen och järnet vidare över ett sjösystem som bands ihop med Bergslagskanal.

Den nära 70 meter stora höjdskillnaden mellan Yngen och Daglösen utgjorde ett stort problem. Mellan sjöarna ligger Abborrberget med ett stup på 30–35 meter som man måste ta sig förbi. Alternativet att bygga runt berget var av ekonomiska skäl inte möjligt. Löjtnant Claes Adelskiöld, som med tiden skulle bli en av Sveriges stora järnvägsbyggare, fick uppdraget att bygga järnvägen och lösa problemet med stupet vid Abborrberget. I samråd med brukspatronen Gustaf Ekman, vid Lesjöfors bruk, kom han fram till att man kunde lösa problemet med ett s.k. lutande plan.

Lutande plan är en term inom fysiken: det går åt mindre kraft att dra ett föremål uppför ett lutande plan, trots att sträckan är längre, än att dra det rakt uppåt. Med hjälp av en mottyngd dras föremålet uppför det lutande planet. Redan de gamla egyptierna använde den här sortens enkla maskin vid bygget av pyramiderna. I USA hade man redan byggt bergbanor av det här slaget. I Alperna finns det än idag bergbanor av den här typen.

För att spara pengar byggde man bergbanan på Abborberget med tre rälers bredd. Efter halva banan mötte den uppgående vagnen den nedåtgående vid en växelkonstruktion med fyra räler. (Se bilder till vänster.) Eftersom all tung last gick utför berget drogs förnödenheter och material uppåt ”alldeles gratis”. Den 7,1 km långa bananbyggdes på 8 månader av ett arbetslag på 300 man. Det byggdes även en 1 km lång bibana till Storbrohyttan, kallad Lersjö-Daglöse Järnväg. Många var de ortsbor som betraktade bygget med det lutande planet och sa till varandra att det kommer ju aldrig att fungera. För att få underlaget plant fick man spränga, jordfylla och mura innan man kunde börja med rälsläggningen. Banan nedför berget blev ca 100 meter lång. För att retas lite med olyckskorparna lär Adelskiöld sett till att hela järnvägen i övrigt var helt färdig innan han lät rälslägga Abborrberget. Den 7 november 1853 var järnvägen äntligen färdigbyggd och kunde öppnas för allmän trafik. På grund av dåligt väder dröjde det till maj 1854 innan järnvägen kunde tas i bruk.

Vagnarna skeppades på rälsförsedda pråmar från Persbergs gruva över Yngen till lastplatsen Vinternäset. Därifrån drogs de på järnvägen med hästar 4,5 km fram till Abborrbergets krön. Där stod ett spelhus med en drygt två meter, 7 fot, bred skiva med en ståltrådslina. Vagnen kopplades till linan och nere i backen kopplades en tom eller med förnödenheter lastad vagn till samma lina. Där efter spelades vagnen ner med en bromsare. På mitten möttes vagnarna. Sedan drogs vagnarna med hästar en sista biten in till Filipstad. Denna konstruktion var igång i 25 år mellan 16 maj och 16 november. Man lär även ha kört passagerare upp- och nedför. Enligt uppgift hände inte en enda olycka under alla år och stållinan, som hade tillverkats på Lesjöfors bruk, höll i alla år. Magnus Lindqvist, som var maskinist i spelhuset, var med från början till slutet, i alla väder.

1873 hade tiden sprungit ifrån Yngs-Daglöse Järnväg. Östra Wermlands Järnväg (ÖWJ) hade öppnat en järnväg mellan Kristinehamn och Storfors 1873 och köpte nu upp alla aktier i Yngs-Daglöse Järnväg och la ned den samma 1878. Järnvägen som kom att ersätta Lutande planet gick istället runt Abborrberget. En del av banvallen till Vinternäset användes till det nya järnvägsbygget.

Att hitta information till historiken har inte varit lätt. På hemsidor, som är angivna nere under Länkar, har vi hittat en del motsägande information. Det uppges olika bredder på järnvägen, 544 mm och 692 mm. Höjder och längder anges i den gamla måttenheten fot och stämmer inte med de angivelser vi hittat på hemsidor som ger höjdangivelser över havet. Därför får läsaren av denna artikel ha överseende med att siffrorna kan vara felaktiga.

Upplevelser från vår cykling
Yngs-Daglöse Järnväg snubblade vi över av en slump. När vi cyklade den gamla sträckningen av ÖWJ och Inlandsbanan över Gammalkroppa kom vi vid Abborrberget fram till en stor info-tavla om Lutande planet. Genast tog nyfikenheten överhanden och vi var bra tvungna att ta reda på allt vi kunde även om denna kuriosa järnväg. Vi tog oss uppför berget på stigen som fortfarande är fullt framkomlig, även om det är mycket stenigt och gropigt. Den ca 100 långa backen kändes i benen. Vid krönet fortsätter stigen ytterligare ca 200 meter och kommer sedan ut vid Östra vägen. Efter det cyklade vi Kärleksvägen in mot Filipstad och Kyrkviken, som idag är en småbåtshamn. Vi cyklade även Malmvägen fram till Storbrohyttan. Förutom info-tavlor hittade vi inga spår efter den gamla järnvägen. Vi var även ute vid Vinternäset, vid Yngen, där fann vi möjligen lämningar efter järnvägen, men inget som var skyltat.

Snabbfakta

  • 7,1 km lång
  • 544 mm bred
  • 1851 bildas av Yngs-Daglöse Järnvägsaktiebolag
  • 22 maj 1852 planen för järnvägens sträckning fastställs
  • Mars 1853 påbörjas järnvägsbygget
  • 7 november 1853 öppnas järnvägen för allmän trafik
  • 1873 köps järnvägen upp av Östra Wermlands Järnväg
  • 1878 läggs järnvägen ned och rivs upp.

Länkar:
http://www.filipstadsgille.se/album/116
http://www.filipstadsgille.se/album/73
http://nwt.se/filipstad/2016/08/26/en-unik-industrihistoria
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lutande_plan
http://www.sk6lk.se/elev_path.html