Ystad-Eslövs järnväg

Historik och kuriosa
1854 bestämdes i Sveriges riksdag att staten skulle beskosta och bygga ett nät av stambanor i Sverige. En av dessa, Södra Stambanan, skulle gå från Malmö via Eslöv och norrut. Intressenter i Skåne hade önskat att stambanan skulle gå ända från Ystad. När så inte blev fallet bestämde man sig för att bygga en privatfinansierad järnväg mellan Ystad och Eslöv.  Man sökte statsbidrag och drog igång aktieteckning. Koncession beviljades den 2 oktober 1863. Den 28 november 1863 påbörjades bygget av Ystad-Eslövs järnväg (YEJ).

Arbetet gick fort framåt. En rallares lön för ett dagsverke på den här tiden var på vintern mellan 75 och 83 öre och på sommaren mellan 1,25 och 1,67 kr, beroende på hur ”arbetsför och flitig” han var. Redan den 1 december 1865 kunde sträckan Ystad-Bjärsjölagård, 47 km, öppnas. Resterande sträckan Bjärsjölagård-Eslöv, 29 km, öppnades den 11 maj 1866. När Malmö-Ystads järnväg öppnades 1874 inledde man ett samarbete, som längre fram skulle innefatta fyra järnvägar till i södra Skåne. Dessa var Börringe-Östratorps Järnväg, Ystad-Gärsnäs-S:t Olofs Järnväg, Ystad-Brösarps Järnväg samt Ystad-Skivarps Järnväg. Samarbetet innebar bland annat att de större banorna hjälpte de mindre med det rullande materialet och att man hade en gemensam trafikchef. 1912 formaliserades samarbetet under namnet Trafikförbundet Ystads Järnvägar (YJ), se karta.

1 juli 1941 förstatligades Ystad-Eslövs Järnväg, tillsammans med resten av järnvägarna i YJ. 1967 ville SJ lägga ner sträckan Eslöv-Tomelilla, men fick avslag på det. Man gjorde ett nytt försök och fick godkännande på att lägga ner godstrafiken på nämnda sträcka 1 juni 1975. Det beslutades senare att även persontrafiken på samma sträcka skulle läggas ner 30 maj 1981, men den lades inte ner förrän den 1 april 1983. 1984 revs spåren mellan Tomelilla och industriområdet i Eslöv.

Sedan 1981 trafikerar Skånetrafiken sträckan mellan Ystad och Tomelilla. Denna sträcka är numer en del av järnvägen mellan Malmö och Simrishamn, kallad Österlenbanan, som dessutom består av tidigare Malmö-Ystads Järnväg samt Simrishamn-Tomelilla Järnväg, senare Malmö-Simrishamns Järnvägar. 

Intryck från vår cykling
Vi cyklade Ystad-Eslövs Järnväg, från Eslöv till Tomelilla 5 juli 2014. Vi cyklande mot sydost ut ur Eslöv via Kristineberg mot Skarhult. Skarhult banvaktstuga hittade vi i Bronnelöv, 1,5 km innan Skarhult.  Stationshuset är rivet, men Skarhults slott är värt att stanna och titta på. 1,5 km österut ligger Hundsäng banvaktstuga, ett par hundra meter upp på vägen mot Källtorp. Nästa anhalt var Hurva. Stationshuset ligger strax innan E22.

Färden fortsatte över gärdena mot Löberöd. Norr om gården Roekull ligger Böstofta banvaktstuga.  I Löberöd finns både stationshuset och banvaktstugan kvar. Här var de dags för kaffepaus, innan vi fortsatte mot Askeröd och hittade även där stationshuset. Vi fortsatte mot Bjärsjölagård via Brunslöv, där perrongkanten finns kvar ute vid vägen, men hållplatskuren är borta. Cyklar man banvallen ca 500 m upp i skogen, hittar man Brunslövs banvaktstuga. Så här ute på den skånska landsbygden känner man sig verkligen nära naturen. Men när vi satt på perrongkanten och tog igen oss lite, hörde vi plötsligt glassbilen, långt borta. Civilisationen trängde sig på och manade oss att fortsätta.

I Bjärsjölagård ligger stationshuset ensamt och majestätiskt på det gamla stationsområdet. Vi vårt besök, höll man på att renovera stationshuset. Vi fortsatte mot sydväst. En km nordväst om Östra Kärrtorp ligger dess banvaktstuga. Till Vollsjö kommer banvallen in från nordväst, som en stig över gärdena.  Precis innan Vollsjö passerar banvallen på en järnvägsbro över Vollsjöån. Här ligger rälsen kvar till pumphus, som användes för att fylla på vatten i ångloken. Pumphuset är kulturminnesmärkt. I Vollsjö banvaktstuga är Piratenmuseet inrymt. Efter Vollsjö fortsatte vi mot Klasaröd, där stationshuset finns kvar. Här hade vårt vatten tagit slut, denna varma soliga dag. Vi fick fylla på vårt vatten vid stationshuset, likt de gamla ångloken.

Vi fortsatte mot Lövestad, där vi också hittade stationshuset. Från Lövestad till Äsperöd finns ingen rak väg. På vägen lyckades vi hitta Nilstorp banvaktstuga, tack vare att vi hade dess GPS-kordinater. I Äsperöd var det mycket lätt att hitta stationshuset. Boaröds banvaktstuga hittade vi två km söder om Äsperöd, på vägen in mot Hästänga. Everöds banvaktstuga ligger en knapp km nordöst om Tryde kyrka, intill riksväg 19. Så var vi äntligen framme i Tomelilla efter en krävande cykling i solskenet och värmen. Efter att ha delat på en välförtjänst pizza var det dags för återtransport med tåg till Eslöv. Dagen efter körde vi med bilen längs den kvarvarande delen av järnvägen och fotograferade de återstående järnvägsbyggnaderna ända fram till Ystad.

På järnvägskartan är sträckan mellan Eslöv och Tomelilla 57 km, men när vi var framme i Tomelilla hade vi cyklat 78 km. Denna järnväg revs upp 1985. Banvallen är inte nedplöjd till åker, utan finns i stort sett kvar hela vägen, men den är igenvuxen på de flesta ställen. Det skulle inte vara omöjligt att återställa den till cykelväg, om intresse skulle finnas.

Snabbfakta

  • 1435 mm
  • 76 km
  • 2 oktober 1863 koncession för Ystad-Eslövs Järnväg
  • 1 december 1865 öppnas sträckan Ystad-Bjärsjölagård, 47 km
  • 11 maj 1866 öppnas sträckan Bjärsjölagård-Eslöv, 29 km
  • 1912 ingår i Trafikförbundet Ystads Järnvägar
  • 1 juli 1941 förstatligas järnvägen
  • 1 juni 1975 upphör godstrafiken på sträckan Tomelilla-Eslöv
  • 30 maj 1981 upphör persontrafiken på sträckan Tomelilla-Eslöv
  • 1984 rivs spåren mellan Tomelilla och två km innan Eslöv

Länkar
http://www.historiskt.nu/normalsp/yj/yej/yej_inneh.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ystad%E2%80%93Esl%C3%B6vs_J%C3%A4rnv%C3%A4g