Frykstad-Klarälvens Järnväg

Historik och kuriosa
Frykstad-Clara Elfs jernväg var Sveriges första järnväg, mellan Fryksta, vid Nedre Fryken, och Lyckans lastplats vid Klarälven.  Frykstabanan följde en 8 km lång, urgammal transportled och hade den udda spårvidden 1099 mm, 44 svenska verktum. Järnvägsbolaget fick koncession på bygget den 9 februari 1849. Den 5 maj 1849 togs det första spadtaget och den 5 september samma år kunde kung Oscar I inviga järnvägen.

I början användes hästar och oxar för transporterna på järnvägen. 1856 byttes dragdjuren ut mot ett ånglok. Vid Lyckans lastplats hade man en ångbåtsbrygga och därifrån fortsatte transporten med ångbåt till Karlstad och ut i Vänern. Huvudsakligen fraktades järnbruks- och sågverksprodukter på järnvägen, men det förekom även persontransporter. Trafiken på banan var stor, tre till sex tåg per dag och ekonomin på banan var god. När Nordvästra Stambanan, som passerar förbi Kil, stod klar var Frykstabanans dagar räknade. På hösten 1871 lade man ner järnvägen. Banan ersattes med en 3 km lång sidolinje från Fryksta till Kil. SJ byggde ett nytt stationshus nere vid järnvägen.

Frykstabanans lok, hade inget namn när det tjänstgjorde på järnvägen. Efter nedläggningen av järnvägen såldes loket av SJ. När det efter flera år skulle skickas till museum märktes det upp med ”Fryckstad”.  Den stavningen har aldrig förekommit i Värmland. Loket Fryckstad finns idag att beskåda på Sveriges järnvägsmuseum i Gävle. 

Intryck från cyklingen
Vi cyklade på och längs Frykstabanan den 21 juni 2013. Det gamla stationshuset, Sveriges första järnvägsstation, ligger uppe på en höjd och tittar majestätiskt med över Nedre Fryken. Man har byggt upp det gamla lokstallet igen, som SJ lät riva när man lade ned Frykstabanan.

Norr om stationshuset kan man följa banvallen över grässlänten upp till vägen, som går ovanför stationshuset. Härifrån är vägen anlagd på den gamla banvallen ca hundra meter, innan den försvinner in i skogen. Banvallen går att cykla på ca två km. I skogen korsar man järnvägen, som går till Kil. Banvallen tar slut vid en väg, på andra sidan breder åkrarna ut sig. Vi följde landsvägen som följer den gamla banvallens sträckning ända till Mon, söder om Illberg. Vid Illberg finns en minnessten och några meter spår, det var här man tog det första spadtaget till järnvägsbygget. Efter Mon försvinner banvallen in i skogen igen. Vi försökte hitta den genom skogen, men fick ge upp och ta en omväg på landsvägen till Lyckans lastplats.

I Fryksta finns även minnen från SJ-tiden. Här finns några vagnar uppställda, vid det nya stationshuset. När vi ändå var här, passade vi på att även cykla banvallen in till Kil. Vi har lagt till några bilder från med anknytning till SJ-tiden.

När man ändå är i Kil bör man inte missa chansen att åka Fryksdalsbanan, som går mellan Kil och Torsby. Den passerar genom ett mycket vackert landskap långs Frykensjöarna. Längs med banan finns även några av Sveriges vackraste stationshus och banvaktstugor.

Snabbfakta

• 1099 mm
• 8 km lång
• Sveriges första järnväg, dock inte först med persontrafik
• 9 februari 1949 koncession för industritrafik
• 5 maj 1849 togs det första spadtaget
• 5 september 1849 öppnas Frykstad-Clara Elf järnväg
• 1 juli 1856 koncession för persontrafik (efter Nora-Ervalla järnväg)
• 1856 införskaffas ett ånglok, som ersätter dragdjuren 
• Hösten 1871 läggs järnvägen ned
• 1872 rivs upp
• 15 juni 1872 öppnar den normalspåriga Kil-Fryksta av SJ, 3 km
• 1974 upphörde trafiken på Kil-Fryksta och spåren revs

Länkar
http://sv.wikipedia.org/wiki/Frykstadbanan
http://www.hembygd.se/stora-kil/sevardheterutflyktsmal/sveriges-forsta-jarnvag-2/