Tidaholms Järnväg

Historik och kuriosa
I Tidaholm fanns det i slutet av 1800-talet två stora industrier som var väldigt angelägna om att få järnvägsförbindelse till staden, Vulcan Tändsticksfabrik samt Tidaholms bruk. Den första järnvägen som kom till staden var Hjo-Stenstorps Järnväg (HSJ) med 891 mm spårvidd 1876, när man byggde en bibana från Svensbro till Tidaholm. I Stenstorp fick man lasta om allt gods, för att transportera det vidare på den normalspåriga Västra Stambanan. Vid sekelskiftet 1800-1900-talet påbörjades planerna på att bygge en normalspårig järnväg från Tidaholm till Vartofta vid Södra Stambanan. Man kunde börja bygga på hösten 1904 och kunde öppna banan på hösten 1906. Till en börja med hade man ett godsmagasin som provisorisk station vid godsbangården Vamman, innan man kom överens med HSJ om att få komma intill Tidaholms station. Länk till karta.

När Västra Centralbanan köpte Ulricehamns järnväg för att bredda den till normalspår, blev sträckan mellan Åsarp och Vartofta över, eftersom man drog den nya järnvägen från Åsarp till Falköping. Tidaholms Järnväg fick erbjudande om att köpa den överblivna sträckan, som breddats till normalspår, för 300 000 kr. Efter elva år lade man ner denna sträcka pga. bristande lönsamhet. Rälsen revs upp och såldes för 500 000 kr, så i slutändan blev det en bra affär för Tidaholms Järnväg. Järnvägen kämpade på med bristande lönsamhet fram till 1970, då SJ lade ner persontrafiken. 

Våra intryck från cyklingen
Vi cyklade Tidaholms Järnväg den 6 juli 2010. Vi kunde cykla på banvallen drygt hälften av sträckan. I Tidaholm tog vi oss från stationen till godsbangården för att fotografera godsmagasinet som tjänstgjort som station under järnvägens första månader. I sydvästra änden av Tidaholm ligger ett industriområde, som skär av banvallen, men en km söderut på länsväg 193 kommer man på banvallen kan cykla på den förbi Madängsholm och Suntak fram till Folkabo.

Mellan Suntak och Folkabo stannande vi för en paus, vid en liten sjö. Men det var något som inte stämde, sjön fanns inte på kartan. När vi tittade riktigt noga på sjön, såg vi att det inte var vatten, utan en stor åker full med blåblommande lin, som böljade i vinden. Denna synvilla är inte lika tydlig på bilden vi tog av åkern. Efter Folkabo fick vi ta en omväg för att komma vidare. Från Kälvene kunde vi följa banvallen ända till Vartofta, där hittade vi banvaktstugan Gropen vid Vartofta Grindar, stationshuset är däremot rivet.

Snabbfakta

• 1435 mm
• 32 km lång
• 1 juli 1904 koncession beviljas för järnvägen
• 8 november 1906 öppnas sträckan Tidaholm-Vartofta, 24 km
• 28 oktober1907 köper TJ sträckan Vartofta-Åsarp av VCJ, 8 km
• 16 november 1918 läggs sträckan Vartofta-Åsarp ned och spåret rivs upp
• 1 juli 1939 förstatligas järnvägen
• 27 september 1970 läggs persontrafiken ner på hela järnvägen
• 26 januari 1989 går sista godståget på järnvägen
• 1995 rivs hela järnvägen

Länk till Rolf Steens hemsida
http://www.historiskt.nu/normalsp/tj/tj_inneh.html